Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 BEXF ISKAR. BLASMUNNÅR.
med blekrödt skimmer. Kinder och gällock hafva guldglans på rosenröd botten.
Lapparne äro rödaktiga. Rygg- och stjertfenor hafva en rödaktig skiftning på
svartaktig botten, anal- och bröstfenor äro högröda, alla fjäll på den fria kanten
och mot sin midt grumliga till följd af dunkla färgänmesaflagringar. I ryggfenan
.stå 3 enkla och 8 klufna, i bröstfenan l enkel och 16 till 17 klufna, i
bukfenan 2 enkla och 8 klufna, i analfenan 3 enkla och 7 till 9 klufna, i
stjertfenan 19 strålar. Längden kan utgöra ända till 60 cm., vigten stiga till 4 kg.
och derutöfver. - I mellersta Europas floder och sjöar, från yttersta Vestern till
Ural och från hafvet ända upp till 1000 m. höjd öfver det samma tillhör hårdnaekan
de vanliga fiskarne. Hon finnes äfven i södra Sverige. I Storbritannien förekommer
hon sällsynt; åtminstone erhöll Y ar re 11 blott ett enda exemplar. Så länge hon är
ung, uppehåller hon sig merendels i smärre bäckar eller floder med kisel eller
sandbotten och tumlar här om i hundratal på ställen, der vattnet rinner långsamt, samt
flyr med pilens snabbhet vid hvarje buller. Såsom äldre bebor hon floder och sjöar
så väl i slättbygden som i de medelhöga bergstrakterna. Till en början består hennes
föda af maskar och insekter, hvilka simma i vattnet, drifva omkring på ytan eller
draga fram tätt Öfver denna. Då hon sedermera tillväxer och uppsöker djupare
ställen eller vandrar i större floder och sjöar, blir hon en roffisk i ordets fullaste
betydelse och förföljer mindre fiskar, kräftor, grodor, ja, till och med möss, hvarför
hon också här och der i Tyskland kallas »mössätare» och jemföres med katten.
Lektiden infaller i månaderna maj och juni och lär räcka inemot fyra veckor. - Denna
fisk är icke föremål för fångst, åtminstone icke der man kan erhålla andra och bättre
fiskar. Deremot sätter man hårdnaekan gerna i dammar, för att tjena till f Öda åt
hucher, laxforeller, gäddor, gös och andra rofgiriga ädelfiskar.
* *
Från föregående slägten skiljer sig Lögornas (Telestes) derigenom, att
svalg-tänderna stå i dubbel rad, två och fem på ena och två och fyra på andra sidan.
Deras kronor äro från sidorna sammantryckta och i spetsen hakformigt krökta.
Ryggfenan och analfenan äro korta; den förra står lodrätt öfver bukfenorna.
Representant för slägtet är Gruslögan (Telestes Agassizii. fig. 155, a), en 15 till 20, högst
22 cm. lång fisk, som förekommer i hela alpområdet, men i synnerhet ofta uppträder
i Italien och Schweiz.
yf. %.
Till de minsta karpfiskarne i våra sötvatten höra Elritsorna (Plioxinus),
kraftigt byggda fiskar med rund kropp, trubbig nos, liten mun och små fjäll samt korta
rygg- och analfenor, af hvilka den förra börjar bakom bukfenornas fäste. Svalgbenens
tänder stå i dubbel rad, på ena sidan två och fem, på andra sidan tre och fyra,
mera sällan två och fyra på båda sidorna. Tandkronorna äro sammantryckta från
.sidorna och i spetsarne hakformigt böjda. - Detta slägte representeras af en i
Europa mycket utbredd art, Elritsan (Phoxinus Iccvis, fig. 155, 6), hvars färg är i
hög grad vexlande. Ryggens grundton synes ömsom oljegrön, Ömsom smutsgrå och
grumlas mer eller mindre af små mörka fläckar, hvilka stundom träda mycket tätt
till sammans och derigenom förläna ryggen en formlig teckning, så att en långs
ryggens medellinie från ryggfenan till stjertfenan löpande svart strimma framträder,
hvilken mången gång består af en läugdrad fläckar. De gröngula sidorna hafva
:stark metallglans. Munnen är i vinklarne karminröd, strupen svart, bröstet
skar-lakansrödt. Dessutom finnes en guldglänsande längdstrimma, som börjar bakom ögo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
