Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
BENFISKAR. BLÄSMUNNAR.
föda består af växtämnen, maskar och insekter äfvensom väl af andra djuriska ämnen.
Lektiden infaller under de första vårinånaderna, vanligen i maj, här och der väl
äfven så sent som i juli. Vid denna tid utväljas sandiga ställen, och hvarje hona
åtföljes af två eller tre hannar, hvilka afvakta äggläggningen för att befria sig från
sin mjölke. Af försök, som D a vy anstalt, framgår, att ungarne redan efter sex
dagar krypa ut ur äggen. I augusti hafva de uppnått en längd af omkring 2 cm.T
men sedermera växa de långsamt, och först i tredje eller fjerde året lära de vara
Ibrtplantningsskickliga. - Trots elritsans obetydliga storlek fångas hon allestädes
gerna, emedan hennes kött, oaktadt dess beska smak, finner många beundrare och i
följd deraf villiga köpare. Derjemte tjenar elritsan såsom ett omtyckt bete på
metkrok och såsom föda åt större roffiskar i odliugsdammar. Äfven i inskränktare
utrymme håller hon ut ett par år och roar genom sin anspråkslöshet, qvickhet och
rörlighet.
Sista länken i karpfamiljens formserie bildas af Broskmunnarne
(Chondro-st om a), hvilka omfatta endast få arter. Deras vigtigaste kännetecken äro
underkäkens broskartade betäckning, som gifver denna käke en skarp kant, och den än
mer, än mindre förlängda öfverkäken. - Näsfisken eller Näsan (Chondrostoma
nasus, fig. 153, c, sid. 388) kallas en i södra och östra Tyskland vanlig art, som
kan uppnå en längd af ända till 50 cm. och en vigt af l1 /«, kg., ehuru så stora näsor
tillhöra sällsyntheterna.
Familjen Grönlingar (Acanthopsidce).
Till karparne sluta sig grönliugarne nära och hafva förts än till den ena, än
till den andra familjen, men slutligen af Heckel sammanfattats i en egen familj.
Kroppsformen är långsträckt, hufvudet litet, utan fjäll. Mellankäksbenet bildar allena
öfre käkens kant. Undre ögonringen utlöper i en eller flere taggar, och hos några
arter förekomma dylika taggar äfven på gällocken. Munnen omgifves af sugläppar
och skäggtrådar. Den korta ryggfenan har endast mjuka strålar. Kroppen beklädes
af små fjäll; båda de undra svalgbenen äro besatta med svaga tänder. Simblåsan
är, der den finnes, genom en insnörning delad i en högra och en venstra halfva. -
Familjen, till hvilken man räknar omkring 80 arter, har sina representanter både i
gamla och nya verlden.
Grönlingslägtet (Cobitis) utmärker sig genom litet hufvud, hvars nosöppning
omgifves af uppdrifna läppar och skäggtrådar, svalgben, som äro besatta med talrika
spetsiga tänder i en, rad, och kort, långt bakåt liggande ryggfena, som står midt
öfver bukfenorna. - Medlemmarne af detta slägte utbreda sig öfver en stor del af
Europa. Några älska gytjigt och stillastående, andra rent och rinnande vatten. Alla
uppehålla sig vanligen på bottnen, hvila om dagen, dolda i gytjan eller under stenar,
och börja med solnedgången eller så snart mulen väderlek inträffar sin jagt på
smådjur af alla slag. Under vissa omständigheter förmå de betjena sig af tarmen i
stället för gälarne såsom andhemtningsverktyg. I detta syfte begifva de sig, enligt
Siebold, upp till vattenytan, sticka nosen upp öfver vattnet och svälja en viss
mängd luft, som de genom att kraftigt sammantrycka sina gällock pressa ned i den
korta, raka matsmältningskanalen, medan de samtidigt bullersamt släppa ut ett antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
