Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALAR. 409
ett nät en del af den lilla floden eller bäcken och släpar derefter ett annat nät, som
nedsänkts längre uppfor floden och nedtynges af blyvigter, intill det första.
»Förgäfves», säger Sachs, »slungar nu den vredgade darrålen sina åskviggar, men döda
fiskar och grodor, som plötsligt visa sig på vattenytan, äfvensom många ack- och
verop af de i vattnet stående fiskarena bevisa tillräckligt kraften af hans elektriska
slag. Han är emellertid omringad, upplyftes mellan de båda näten ur vattnet och
ligger snart sprattlande på sanden.»
Familjen Alar (Murceniäce).
o
Alfiskarne bilda en talrik familj, som omfattar öfver tvåhundrafemtio arter och
soni på senaste tiden blifvit delad i många slägten. De kännetecknas af sin ormlikt
långsträckta, mer eller mindre afrundade, på stjerten merendels från sidorna
sammantryckta kropp, som antingen är naken eller beklädd med fina, zigzagformigt
af-lagrade fjäll, hvilka icke täcka hvar andra. Munnen saknar särskilda
mellankäks-och öfverkäksben, men på gomben och plogben sitta tänder. Skuldergördeln är icke
upphängd vid hufvudet, utan längre bakåt vid ryggraden. Magen är försedd med
en blindsäck, tarmen saknar blindtarm och ovarierna hafva ingen utförsgång. -
Alfiskarne äro hemma i den varma och tempererade zonen. Några arter öfverskrida
visserligen polcirkeln, bli likväl snart sällsynta och försvinna redan några breddgrader
längre norr ut fullständigt. Alla utan undantag räknas till roffiskarne, flere tillhöra
de dugtigaste och glupskaste bland dem, ehuru de flesta nöja sig med mindre djur.
För menniskans hushållning hafva de alltid haft en stor betydelse, deras fångst
bedrifves också öfver allt med ifver. Deras kött anses allmänt såsom en utmärkt föda.
och deras värde förhöjes genom deras fruktsamhet, vida utbredning, sega uthållighet
och lättheten att försända dem antingen färska eller på något sätt beredda.
Q
Alen (Anguilla vidgaris, fig. 160) representerar slägtet Flodålar (Anguilla)
och kännetecknas af de mycket trånga gälspringorna framför bröstfenorna samt
derigenom att rygg- och analfenorna omedelbart öfvergå i den spetsiga stjertfenan.
Färgen är på öfversidan mörkgrön, ofvanpå hufvudet mörkast, spelande i brunaktigt.
Undersidan är hvit eller grönaktig med matt silfverglans. Rygg- och stjertfena samt
bakre delen af analfenan synas ännu mörkare än ryggen. Bröstfenorna äro svartbruna
nied svarta kanter. Alens längd öfverskrider endast sällan 130 cm., hans vigt uppgår
endast undantagsvis till 6 kg.; dock omtalar Yarrell två ålar, hvilka till sammaus
vägt 25 kg. - Alen saknas i Svarta hafvet och alla dess tillflöden äfvensom i Kaspiska
hafvet och de flodområden, som stå i förbindelse med detta, men för öfrigt
förekommer han i hela Europa från Petersburg till Sicilien. I Asien anträffas han icke,
åtminstone är han i Ob så godt som alldeles okänd. Han föredrager djupt vatten
med dyig botten framför andra vattendrag, men är ingalunda bunden vid dylika
ställen, utan, vandringslysten som han är, besöker han äfven andra af helt annan
beskaffenhet. Under vintern ligger han dold i gytjan och håller vintersömn, ströfvar
åtminstone icke omkring efter byte. Med den varma årstidens inträde börjar han
sitt sommarlif och simmar raskt omkring i olika vattenlager under ormlika,
slingrande rörelser. Han har en förundransvärd förmåga att krypa genom hål och rör:
så t. ex. händer det esomoftast, der man icke noggrant filtrerar vattnet, att han
kryper in i vattenleduingsrören och på detta sätt kommer flera våningar högt upp i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
