- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
412

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

412 BENFISKAR. BLÅSMUNNAR.

jande sommar oafbrutet, så att ålar, som undersöktes den 21 oktober 1843, till dess
redan uppnått 65 cni. i längd. T revelya n höll nio till tio år ålar i en liten
trädgårdsdam. Äfven de lågo under hela den kalla årstiden i vintersömn, framkommo
åtminstone endast då solen sken mycket varmt. I slutet af april började de förtära
enstaka maskar, men under sommaren tycktes de vara omättliga, och en af dem
slukade då 20 till 30 st. långa maskar efter hvar andra. Till en början hade man
försummat att gifva dem mat, hvilket hade till följd, att de starkare åto upp de
svagare. - Alen är i hög grad seglifvad, och denna egenskap gifver icke blott djur,
som angripa honom, utan äfven menniskan åtskilligt att skaffa. Hvarje
fiskrnång-lerska, hvarje köksa vet hvad det vill säga att döda en ål. - Ålfisket bedrifves
allestädes med ifver. Storartade anläggningar finnas sedan århundraden till baka i
Co-macchios laguner, hvilka från ett ödsligt träsk förvandlats till väl inrättade dammar
med slussar, vattengrafvar och labyrintgångar. Comacchio, en fattig liten stad i Italien,
utgör medelpunkten i detta fiskedistrikt och bebos nästan uteslutande af personer, som
taga del i ålfisket. Deras hela lif och alla tankar, hela deras diktan och trakt an rör
sig kring ålen. Under de unga ålarnes uppstigande blir det lif i detta egendomliga
samhälle. Gammal och ung öfverkäkar nu de små fiskarnes tåg, roar sig med att
beräkna deras mängd och söker leda dem in i särskilda afvelsdammar, som man förut
försett med småfisk till föda för dem. I Comacchio lärer uppstigandet taga sin början
den andra februari och vara till slutet af april, d. v. s. upprepas till dess. Derpå
tillslutas ingångarne, och nu sysselsätter man sig i första rummet med att reglera
vattentillflödet, hvilket anskaffas dels från Po, dels från hafvet. Efter hållen
gudstjenst börjar fisket i augusti, emedan vid denna tid de för fem eller sex år sedan
infångade ålarne laga sig till att vandra till baka till hafvet. Genom de konstgjorda
irrgångarne tvingas fiskarne att samla sig i små, tätt slutna rum, ur hvilka de med
lätthet kunna uppfiskas. - I Schleswig-Holstein och i Östersjöprovinserna fångar man
likaledes många ålar, vid Nordsjökusten tagas de flesta i Holland, hvarifrån England
och särskildt London erhålla sin tillförsel af denna vara. De största ålfiskena i Sverige
ligga vid Östersjökusten, i synnerhet söder om Bottniska viken. Der utsättas stora
rysjor, s. k. ålhommor, den ena i rad efter den andra ut ifrån stranden, och i dem
fångas ålarne på hösten och förvintern, medan de stryka långs kusten från norr och
öster mot söder, kring Skåne. - Köttet räknas till det bästa, som erhålles af våra
sötvattensfiskar, och har så många köpare, att kilogrammet endast i mycket ålrika
trakter betalas med mindre än 90 öre, men i Tyskland merendels med ett pris
motsvarande l krona 35 öre till l krona 80 öre. Vid våra kuster utgör ålen, så väl
färsk som rökt och inlagd, en icke ovigtig handelsvara.

I allmänhet mycket liknande flodålarne, skilja sig likväl Hafsålarne (Congerj
från dem genom sin längre ryggfena, som upptager nästan hela öfra sidan och börjar
öfver eller tätt bakom bröstfenorna. Öfverkäken är förlängd utöfver underkäken,
och den glatta, slemmiga huden saknar fjäll.

Vid de europeiska kusterna lefver detta slägtes mest bekanta representant,
Hafs-ålen (Conger vulgaris), en mycket stor fisk, som kan uppnå en längd af mer än
3 m. och, enligt Yarrell, stundom en vigt af öfver 50 kg. Färgen på öfversidan
är likformigt blekbrun, blir på sidorna ljusare och öfvergår på undersidan i
smuts-hvitt. Rygg- och analfenor äro hvitaktiga med svarta kanter. Sidolinien framträder
tydligt på grund af sin ljusare färg. - I Nord- och Östersjön föredrager hafsålen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free