Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅLAR. 415
klippiga stränder och gömmer sig här i hålor och springor; på sandig botten gräfver han
ned sig. Han är ett utomordentligt glupskt djur, som efter roffiskars sed icke skonar
svagare exemplar af sitt eget slägte. Ur magen på en hafsål af 12 kg. vigt tog
Yarrell tre flundror och en ung hafsål af l m. längd. Styrkan i hans käkar är så
betydande, att han med lätthet sönderkrossar musslor. Icke sällan besöker denne
röfvare hummertinorna för att vitja fångsten, men får då ock med sitt lif bota för
sin djerfhet. I motsats till flodålen kan man ganska väl skilja de båda könen,
åtminstone under de kalla månaderna. Lektiden infaller i december eller januari. Ungar
af en fingers längd ses om sommaren vid klippiga stränder. "- Ehuru hafsålens kött
icke åtnjuter något synnerligt anseende, bedrifves likväl fångsten med ifver, emedan
han för sin prisbillighet tjenar den fattigare befolkningen till föda. Förr torkade
man på engelska kusten många af dessa fiskar för att utskeppa dem till Spanien och
södra Frankrike; här och der stötes köttet sönder till ett groft pulver och användes
till beredning af soppor och liknande anrättningar. På kusten af Cornwall använder
man till fångsten företrädesvis lång- och handref, hvilkas krokar blifvit agnade med
pilcharden medan man på franska kusten föredrager tobisen framför hvarje annat
bete. Ju mörkare natten är, desto rikare blir fångsten. - Fångna hafsålar vänja sig
snart till och med vid mycket trånga aqvarier, utvälja något passande hörn till sin
vistelseort, dölja sig till och med under en lefvande hafssköldpadda och stanna
sålunda under dagen i trög hvila, hvaremot de nattetid äro i ständig rörelse. Deras
eviga hetshunger gör dem inom kort till så goda vänner med vårdaren, att, så snart
han håller någon föda åt dem, de komma fram ur sina gömslen äfven om dagen och
utan fruktan taga födan ur handen på honom. Via riklig näring växa de mycket
hastigt.
SJETTE ORDNINGEN:
(IPleetog-natlii).
Dessa fiskar äro så egendomliga till form och väsende, att Cuvier såg sig
föranlåten att af dem bilda en egen ordning. Dennas vigtigaste kännetecken ligger uti
den lilla munnen, i hvars öfverkäke benen äro fast och orörligt sammanväxta med
hvar andra. Detta kännetecken tillkommer emellertid icke alla medlemmar af
ordningen, och äfven hos andra fiskar förekommer det samma, men de fastkäkade fiskarne
utmärka sig dessutom genom sin kropps beklädnad. Hos några är huden alldeles
naken och glatt, hos andra är den beklädd med rutformiga sköldar eller med taggarr
hvilka väsentligen bidraga till att gifva dessa fiskar deras yttre pregel. Gällocken
äro öfverdragna af huden och öppna sig endast i en trång, framför bröstfenorna
belägen springa. Sällsam liksom hela fisken är äfven hans taudbyggnad. Käkarne ära
nemligen antingen beväpnade med starka tänder, eller ock bilda de sjelfva liksom en
enda tand, öfverdragen med emalj. Äfven fenorna äro olika andra fiskars. De
lodräta fenorna finnas alltid, bröstfenor likaså, men bukfenor saknas vanligen. Vid
undersökning af deras inre byggnad finner man, att refbenen äro förkrympta så när
som på små spår, att benen först sent hårdna, att den vida tarmen saknar
blindtarmar, att magen ofta är försedd med en sorts förmage, som kan utspännas i be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
