- Project Runeberg -  Djurens lif / De kallblodiga ryggradsdjurens lif /
428

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

428 BROSKFISKAE. BREDMUNNAR.

hvalfiskarne. - Man kan icke påstå, att broskfiskarne stå på en lägre grad af
utveckling än benfiskarne. Visserligen uppnår deras skelett icke de senares benartade
fasthet, utan förblifver alltid broskartadt, men i afseende på hjernans och inelfvornas
byggnad, fortplantningen och ungarnes utveckling stå dessa fiskar vida högre än
öfriga fiskar. - »Broskfiskarne kännetecknas», säger Karl Vogt, »företrädesvis
deraf, att hufvudets alla hårda delar sammansmälta till en enda broskartad kapsel
och att de benbildningar saknas, hvilka eljest utveckla sig på de öfriga fiskarnes
skalle såsom hudtäckskifvor. Med afseende på ryggradens utbildning råder mycken
olikhet: hos några finnes en odelad ryggradssträng, hvars skida ofvan fortsattes i ett
rör, som omsluter ryggmergen, hos andra har ryggradssträngen i sitt inre
mellanväggar, motsvarande ryggkotor, och hos de öfriga åter finnas utbildade skiflika
ryggkotor, hvilka i båda ändar äro bägarformigt urhålkade och merendels endast
ofull-.ständigt, nätformigt förbenade. Bröstfenorna sammanhänga alltid med en stark,
broskartad skuldergördel. Bukfeiaor finnas alltid och stå städse långt bakåt i
närheten af analöppningen. Hos hannen äro dessa fenor på inre sidan försedda ined
vissa broskbihang, hvilka kunna användas såsom yttre kännetecken på könsskilnadeii.
Huden är antingen helt och hållet naken eller beklädd med egendomliga hårda
bildningar, tagglika fjäll, hvilka utmärka dessa fiskar från alla öfriga. I några fall äro
dessa hudbetäckningar nubblika, krökta taggar, hvilka bestå af äkta tandsubstans
och äro nedsänkta i ett underlag af svampig väfnad; i andra fall är hela huden
öfver-.sållad med på olika sätt tandade och tillspetsade små stycken af tandsubstans.
Tand-beväpningen är mycket olika, dock utgöres den, huru mycket formerna än vexla,
alltid af hudbildningar, hvilka aldrig äro insänkta i sjelfva käkarnes broskmassa, utan
med en merendels svampig rot endast i den tjocka, fibrösa slemhinnan. Dessa tänder
ersättas inifrån utåt på sådant sätt, att alltid den yttre tanden brukas och, i den mån
hon afnötes, småningom undantränges af en innanför sittande. Hos de flesta hajar
och rockor äro käkkanterna inåt valsformiga, och tänderna sitta här i flera rader
bakom hvarandra, så att de gamla, afnötta äro rigtade utåt, de, hvilka äro i bruk,
stå lodrätt och de nybildade ligga mer eller mindre vända inåt, här böjda i en ränna,
så att, vid vertikal genomskärning af käken, tänderna synas stälda rundt omkring
dess kant liksom taggarn e på ett kugghjul. Magsäcken är vanligen stor, men tarmen
helt kort och nästan utan alla vindningar. En s. k. spiralklaff bildas af en
spiralgång på tarmväggens iusida. Gälbågarnes gälblad äro i hela sin längd fästa vid
mellanväggar mellan bågarne och huden, så att endast deii mot gälspringan vända
kanten är fri, medan sjelfva mellanväggarna på hvardera sidan bära en rad
gal-fransar. Genom dessa, af brosk stödda mellanväggar bildas sålunda en rad säckar,
af hvilka hvar och en inåt har en springformig öppning i svalghålan och en egen
springa utåt, så att man på båda sidor om halsen eller på bukytan framför
bröstfenorna ser sex till sju gälspringor.» - Med afseende på fortplantningen skilja sig
broskfiskarne från alla andra fiskar och visa likheter med de högre djuren, Endast
ett fåtal arter lägga ägg: egendomliga, platta, fyrflikiga kapslar, som omgifvas af
ett hårdt hornskal och i flikarne äro försedda med långa trådar. De flesta
brosk-fiskar deremot föda lefvande ungar, hvilka utvecklas i en särskild utvidgning af
äggledaren. Dessa foster ligga nästan alltid fritt och utveckla sig på bekostnad dels
af ägg-gulan, dels af den ägghvitartade massa, som omgifver dem. Man har
emellertid funnit, att egendomligt nog hos en art af hajfiskar ägg-gulans säck bildar ludd,
som ingriper i motsvarande ludd på äggledaren och sålunda bildar ett slags
motsvarighet till däggdjurens moderkaka. Fostren visa dessutom andra egendomligheter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/kallblod/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free