Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEJONÖGON. 451
lemnar denna sällan frivilligt, ty af sina fenor gör det först bruk, då det gäller att
på nytt åter dölja sig i gytjan eller i andra liknande gömslen. Synnerligen gerna
kryper det äfven in bland lin, som ligger för att rötas, och detta har gifvit
anledning till dess namn, emedan det anträffas, då man utbreder "det ur vattnet upptagna
linet för att blekas. På många ställen fångar man linålen, skär bort hufvudet, kokar
honom med vin, smör och citronsaft och skattar denna anrättning högt. Gemenligen
försmås han emellertid för sitt masklika utseende, och fiskarena bruka honom endast
till bete, men härtill passar han också förträffligt, emedan han är ytterst seglifvad.
Alla naturforskare betraktade linålen såsom nära beslägtad med nejonögonen, men
anade icke, att det i sjelfva verket var samma fisk som lilla nejonögat. För att
studera utvecklingen af lilla nejonögats inför hans ögon befruktade ägg, tog Muller
sådana till sig, lät dem utveckla sig och erhöll efter aderton dagar unga fiskar, hvilka
till hans stora förvåning icke kunde skiljas från unga linålar och, då de blefvo något
mera utväxta, obestridligt visade sig vara sådana. Af alla ägg uppkomma först
lin-ålar, som under tre eller f vrå år växa till en storlek af 18 till 20 cm. och derefter
7 t/
på mycket kort tid, nemligen under loppet af några dagar, förvandla sig till utbildade
fiskar. - Men då nu Muller, oaktadt alla efterforskningar, kort efter lektiden icke
fann något spår mera af lilla nejonögat i Panke, der det eljest är vanligt, utan endast
iakttog några döda kroppar af det samma flytande i vattnet, och då han dessutom,
oaktadt noggrannaste undersökning af äggstockarna, aldrig fann ägg af olika
utvecklingsgrad såsom hos andra djur, utan kort efter lektiden alltid endast de tomma
kalkarne, ansåg han sig berättigad att draga den slutsatsen, att nejonögonen dö efter
lektiden. Förutsatt att detta antagande är’rigtigt, skulle dessa så lågt stående
ryggradsdjur, i likhet med så många ryggradslösa djur, tillbringa största delen af sitt lif
i ett larvstadium och endast under några få dagar eller veckor hafva en tillvaro
såsom f ull växta, det vill säga förvandlade fiskar. - Till fångst af nejonögon
betjenar man sig merendels af mångrummiga rysjor eller tinor, som flätas af rör
eller hopfogas af bräder och uppställas på forsande ställen i strömmen. Här och
der använder man äfven garn, eller ock begagnas hakar och ljuster för att draga
upp dem, som sugit sig fast vid bottnen. Största fångsten eger rum om våren, då
fiskarne gå upp från hafvet, men flodnejonögou fångas äfven talrikt om hösten, då
de vid denna tid från floderna begifva sig ut i hafvet. Till försändning rökas de
fångade fiskarne, eller ock rostas de något och läggas i en med ättika och kryddor
rikligt försatt lake.
TRETTONDE ORDNINGEN:
Ännu mera öfverensstämmande med maskar till form och väsende äro
nejon-ögonens närmaste fränder, blindfiskarne. De bilda en enda, i två slägten
sönderfallande och blott fem arter omfattande familj (Myxinidae), hvars kännetecken dock
äro af den vigt och betydelse, att Johannes Muller deraf bildat en ordning. -
Dessa fiskars trinda kropp har endast i sin bakre, smalare ände en låg, rundt om
gående fena. Munnens läppar äro försedda- med grofva skäggtrådar, hvilka stödas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
