- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
15

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HONUNGSSTEKLAR. 15-

de äro behöfliga. Denna statsförfattning är så mönstergill, emedan hvarje medlem
på sin plats fullständigt gör sin skyldighet och ingen söker att vara annat eller mera
än hvad han på grund af sin begåfning kan vara.

Menniskan har af gammalt erkänt binas flit och framstält dem såsom en
symbol tör denna dygd; hon har ock för honungen och vaxet, som deras arbete
frambringar, från urminnes tider hållit dem såsom husdjur, och nu förekomma de, som
det synes, ingenstädes vilda, blott någon gång förvildade. Vi skola här söka gifva»
en trogen bild af deras lif, dock ej beräknad för biodlare, utan för vänner af naturen.

Låtom oss antaga, att det är midsommar och att en »e f ter s v ärm» nyss
blifvit införd i en tom kupa med det bekanta lilla flyghålet nedtill och ett litet
flygbräde framför detta. Knappt har kupan blifvit stäld på sin plats, förr än ett och
annat bi visar sig på flygbrädet och »presenterar» sig. d. v. s. lyfter sig upp på sina,
ben så högt som möjligt är, sträcker ut frambenen och surrar på ett egendomligt
sätt med vingarne. Dessa besynnerliga åtbörder äro ett uttryck för deras glädje ock
välbefinnande, och biegaren vet ined säkerhet, att han vid infångandet af svärmen
äfven fått med sig drottningen. Skulle det missödet inträffa, att hon blifvit utanför r
så stanna bina ej ett ögonblick i kupan, utan störta ut för att uppsöka visen, och
finna de ej henne, återvända de till moderkupan. Är deremot allt i sin ordning,
börjar arbetet genast med uppbyggande af celler, hvarvid börjas från taket.
Byggnadsämnet hafva djuren hos sig, väl vetande, att arbetet på deras boning ej tillåter
dem insamla något; de hafva intagit tredubbla portioner i sina små magar för att
ej hungra och för att kunna bereda det oumbärliga vaxet. Detta afsöndra de i form
af små skifvor mellan bukringarne, då de behöfva det. De taga vaxskifvorna från
hvar andras buk, tugga dem och blanda dem med sin spott och sedan går hvar och
en till byggnadsplatsen och klibbar fast vaxet. Till en början uppstår en rak, ej
matematiskt regelbunden kant eller list. Till höger och venster om denna uppradas
vågräta celler, hvilka med sidorna stöta intill hvar andra och med bottnarne beröra
hvar andra eller rättare hafva gemensamma sidor och bottnar. På detta sätt bildas
de lodrätt nedhängande, med Öppningar åt båda sidor försedda skifvor, som man kallar
kakor. Hvarje sida af dem visar ett vackert nät af sexsidiga maskor, så regelbundet,,
att vi endast med tillhjelp af cirkel och linial skulle kunna åstadkomma något sådant»
Cellerna äro såsom bekant sexsidiga, något fördjupade vid bottnarne, emedan dessa
äro bildade af tre romber, men tvärt afskurna vid mynningarna; alla äro fullkomligt
lika stora, 7 millimeter långa, 5 millimeter breda. Redan efter några timmar
hänger i kupan en tresidig kaka af 100 qvcm. yta, och på ett dygn kunna omkring 4000*
celler byggas.

All början ar svår. Detta ordspråk besannas också i hvarje nytt bisamhälle.
För det första är platsen en annan än den, der invånarne blifvit uppfödda, derför
måste hvar och en allra först orientera sig. Biet är till den grad beroende af vanan,
att det upprepade gånger flyger just till det ställe, hvilket det lärt känna såsom
ingången till sin bostad, äfven om man flyttat flyghålet blott ett tiotal cm. åt sidan. För
att alltså skärpa sitt ortsiniie och noggrant inpregla i minnet omgifningen till det
lilla hål, som bredvid så många alldeles likadana tjenar det till ut- och ingång, går
hvarje bi ut på flygbrädet, ser sig betänksamt omkring åt alla sidor, höjer sig i luften
och beskrifver en kort båge, men sänker sig snart ned till flygbrädet och höjer sig
derpå åter för att beskrifva allt större bågar och allt vidare kretsar. Nu först är
det säkert på att ej vid återkomsten taga miste på flyghålet, med en kort ansats
höjer det sig i rak och hastig flygt och försvinner i fjerran. Då så är nödvändigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free