- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
36

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36 LEDDJUR. INSEKTEll. STEKLAR.

hvar andra med Pannspröten, och man tror derför, att dessa äro deras meddelelseverktyg.
- Myrorna visa sig känsliga för olika färger och hafva tydligen ett godt luktsinne,
hvaremot de knappt visa sig känsliga för de ljud, som förnimmas af menskliga öron.
Myrorna, af hvilka man känner omkring 1300 arter, spela en vigtig roll i
naturens hushållning. I de varma länderna påskynda de multnande växtämnens
upplösning, så att deraf inga skadliga gaser uppkomma, och förtära en mängd skadliga
smådjur. Sjelfva förtäras de af myrätande foglar och däggdjur. För menniskan äro
de i tropikerna ganska besvärliga, emedan de förtära matvaror, naturalier och dylikt;
hos oss göra de stundom intrång i bikupor och kunna dessutom anses skadliga genom
att de vårda och uppfostra bladlöss, men å andra sidan befria de också växterna från
många skadeinsekter.

De europeiska myrorna indelas i följande trenne grupper:

A. Bakkroppens skaft af blott en led.

«. Gadd saknas; ingen inskärning mellan bakkroppens första

och andra led; arbetare med eller utan punktögon ............ 1. Gaddlösa myror (Formicidc:).

fi. Gadd finnes; bakkroppens första och andra segment skilda

genom en tydlig inskärning; arbetare utan punktögon......... ’2. Dolkmyror (Ponerida1).

B. Bakkroppens skaft tvåledadt; gadd finnes; arbetare utan
punktögon............................................................................. 3. E11 e r in y r o r (Myrmicidcc).

Gaddlösa myror (Formicidce). - Hit höra de svenska slägtena CamponotitSj
Polyergus, Formica och Lasius.

Hästmyra 11 (Camponotus herculeanus. fig. 15: 9-n) är den största af våra
arter. Arbetarne sakna punktögon. Hon bygger i stubbar, i synnerhet af gran och
tall, och utgräfver gångar och håligheter i träet.

Amazon myr an (Polyergus rufescens) är hos oss endast funnen på Gotland
och i Stockholms skärgård. Käkarne äro hos denna art långa, trinda, spetsiga och
klolikt böjda, ej breda, plattade, såsom hos våra andra myror. Hon måste derför hålla
sig slafvar, hvartill hon använder Formica fusca. »Arbetarne», rättare krigar n e
(hvaraf namnet), äro enfärgadt röda, honan röd och svart, hannarne svarta. Krigarne
äro mycket farliga fiender, ty så snart en annan myra sätter sig till motvärn, fatta
de hennes hufvud mellan sina käkar och bita till, så att de skarpa spetsarne intränga
i hjernan och den oförsigtiga genast dör.

Stackmyran (Formica rufa, fig. 15: i-s) är den allmännaste af alla våra arter.
Dess stundom mycket höga, kägelformiga, af jord, barr, stickor m. m. uppförda boningar
(fig. 16) anläggas gerna så, att de af något träd skyddas för regn. - Den
blodröda Rof myran (F. sanguineaj liknar mycket den förra, men bygger mindre, plattare
stackar och är vida mer ondsint än den vanliga stackmyran. Hon eger stundom
slafvar, men kan lefva dem förutan. Då denna art, såsom ej sällan händer, flyttar till
ett nytt ställe, få slafvarne ofta bära sina herrar, men någon gång släpa herrarne
slafvarne med sig. - Platthufvudmyrau (Formica exsecta), som ej har kullrig
utan i midten nedtryckt hjessa, förekommer ej sällsynt i backsluttningar med
löfskog och är egendomlig, derför att flere stackar, som förenas genom underjordiska
gångar, höra till sammans och bilda rigtiga städer. Man har funnit d}Tlika myrstäder
af ända till 200 samhällen kring ett modersamhälle. Då antalet individer i hvarje
stack kan uppgå ända till några hundratusen, blir antalet invånare i en sådan
myrstad ej att förakta. - Svarta myran eller »negermyran» (F. ftisca) bygger i jord
eller i stubbar och är mera rädd och fredlig till lynnet; användes såsom slaf af
siaf-hållande arter.

Lilla svarta myran (Lasius niger) och Gula myran (L. flavus) äro all-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free