Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDDJUR, INSEKTER. STEKLAR.
finna der ofta äfven de djur, i hvilka de nedlägga sina ägg. Man vet nemligen, att
B. albosignatus lägger sina ägg i sväfflugans larver, hvilka sjelfva lefva af bladlössr
och att en annan art lägger dem i nyckelpigans larver, som hafva samma lefnadssätt.
Ophionider*. - Dessa synas med afseende på sitt lefnadssätt utmärkas deraf,
att deras larver, då de äro fullväxta, krypa ut ur den larv, inuti hvilken de lefvat,
och omspinna sig med en fast, ofta mörk kokong, hvaruti de förpuppas. Mellan
bladen på träd och buskar ser man Anomalon drcumflexuni och dess slägtingar ofta
behagfullt sväfva fram. På vår figur (21, a) synes en hona af denna art sitta så, som
om hon hade under sig en fjärillarv, i hvilken hon borrade och nedlade ett ägg. Detta
agg har en ovanlig utvecklingshistoria. Den derur framkläckta larven, som lefver
inuti löfmaskar, är 3 mm. lång, men ej nrycket tjockare än ett tagel, bar brunt
hornartadt hufvud och lång svans, såsom fig. c utvisar. På andra utvecklingsstadiet,
som framställes i fig. d, växer han i bredd, men minskas i längd, emedan svansen
mer och mer försvinner (hårpenseln i spetsen och den antydda vridningen pä figuren
härröra från trycket af täckglaset vid den mikroskopiska undersökningen). Den nu
;l
c
e
f*.; i j
KV-^r
\
C3T–\ \
te*^
ssgi^.
T ^5
\
Fig. 21.
\\iomalon circumjlcxum. a. stekel, naturlig storlek, b. puppa. c. d, e. i’, larver på olika
utvecklingsgrader (b - e starkt förstorade).
synliga hufvu ds tallinien till andrören jemte första början till grenar bevisa, att
utvecklingen gått framåt. I nästa stadium (fig. e) visar djuret fullständigt förgrenade
luftrör, men ännu inga andhål. Slutligen (fig. f) får larven det utseende och de
organ, som tillkomma andra parasitlarver. Hufvudet är nu litet, mera inrättadt för
att suga, och svansen är försvunnen.
Ichneumoner**. - Af det vigtigaste hithörande slägtet, Ichneumon, finnas i
Sverige omkring 130 arter. Bland alla parasitsteklar hafva dessa de vackraste
formerna och färgerna. Bakkroppen är ofta tvåfärgad, röd och svart, eller försedd med
gula tvärband; för öfrigt förekomma helt svarta arter eller svarta med bl as vårta och
elfenbenshvita teckningar. Under högsommaren träffar man dem antingen der
bladlöss lemnat efter sig söta safter eller der löfmaskar finnas, åt hvilka de kunna
anförtro sina ägg. Larven spinner ej någon kokong, utan stannar qvar inuti sin
värd, tills han förpuppar sig, och förpuppar sig sedan inuti hans puppa. Blott en
förekommer i hvarje larv, och det synes som om parasithonau egde förmåga att
upptäcka om en larv, som hon besöker, redan haft besök af en annan parasitstekel.
* Holmgren, A. E., Uppstcällning och beskrifning af de i Sverige funna Ophionider: i
Vetenskaps-Akademiens Handl. B. 2. 1858. N:r 8. 158 pg.
**––-, Ichnemnologia Suecica. Torn. l, 2. Holmiae. 1864-1871. 342 pg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
