Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVANIADER. GALLÄPPLESTEKLAR. 47
Berodde galläpplets bildning på inympningen af ett för växten giftigt ämne. så borde
ett galläpple uppstå, antingen ägget komme till lif eller ej. Men då så ej är fallety
återstår blott att antaga, att galläpplets bildning är väsentligen beroende af den
lilla larven sjelf och dess sätt att förhålla sig, när den kommit ur ägget. Huru
härvid närmare tillgår, är ännu outredt. Man ser blott verkningarna och kan ej nog
förvånas öfver, att en olikhet i orsak, som synes nästan försvinnande liten, kan
medföra en så stor olikhet i resultat. Galläpplet och larven föra ett samlif med hvar
andra, ömsesidigt betingande hvar andras tillvaro. Larven ligger i midten,
åstadkommer en retning hos de närmast liggande cellerna, dessa börja lifligt tillväxa, dela
sig samt fortplanta retningen till andra närgränsande celler, och så uppstår larvens
bostad, galläpplet. De närmast larven liggande cellerna blifva rika på näringsämnen,.
och boningens yta bekläder sig ofta med hår och borst, som hindra fiender att
intränga (äfven larven i galläpplet har sådana) eller afsöndrar en söt vätska, som
dit-lockar myror, hvilka sedan hålla vakt och hindra andra insekter att angripa
galläpplet. Men när larven är fullväxt och ej vidare behöfver äta och växa, då
försvinna äfven födoämnena] i hans boning, och väggarna blifva i stället tjocka och
hårda, hvarigenom husets herre, ostörd af yttre förhållanden, i rö kan tillbringa
vintern eller bereda sig för att uppträda i en ny skepnad. Äfven andra än värdarne
sjelfva finna dessa boningar förträffliga. Vissa gallsteklar af slägtet Synergus bilda
nemligen aldrig sjelfva galler, utan bo såsom inhyseshjon i andras galläpplen. Men
än mera; det gifves parasitsteklar, som lefva så väl af värdarne som af deras gästerr
hvarigenom ett större galläpple ofta kommer att innesluta en hel liten verld af
sam-boeude djur; så t. ex. erhöll Dr G. Möller - för att nu taga exempel från Sverige -
ur sömntorn i Skåne l gäst, Aiilax Srandti^ och 4 parasitsteklar.
De galläpplen, som åstadkommas af gallsteklar, öppna sig aldrig, utan stekeln äter
sig ut genom ett litet hål. Larven ligger vanligen omsluten af en fastare, stenartad
kärna, den s. k. larvkammaren, liksom körsbärs- eller plommonfröet i sin sten.
Mindre eller medelstora galler innehålla endast en kammare, men sömtornen och
andra större galler flere sådana. Gallsteklarne hemsöka endast ett fåtal växtarter.
De flesta lefva på ek. I Sverige finnas på detta träd omkring 30 former af
gallbildningar; de sitta på blad och bladskaft, i hanblommorna, i knopparne, på
årsskotten, på stammen eller på rötterna.
Gallsteklarne äro små djur, i medeltal 6 mm. långa, till färgen svarta, röda
eller bruna. En del äro oäkta gallsteklar och lägga sina ägg i redan befintliga
galläpplen. Några slutligen lefva såsom verkliga parasitsteklar och hafva endast
kroppsbyggnaden gemensam med gallsteklarne.
Ekgallsteklar (Gynips). - Detta slägtes arter lefva alla på ek. Af
gammalt var det väl bekant, att om man insamlade än så många af vissa
ekgall-äpplen och tog till vara alla de ur dem framkommande steklarne, erhöll man aldrig
annat än ett slags individer, honor, men ej en enda hanne. Först i början af detta
årtionde lyckades det emellertid för den ofvannämnde Adler att tillfredsställande
förklara detta egendomliga förhållande. Vi taga ett exempel. På undra sidan af
den vanliga ekens blad förekomma i augusti och september små, temligen platta,
trissformiga, på utsidan håriga galläpplen, som endast med ett helt litet skaft i midten
äro fästa vid bladen. När de äro mogna i slutet af september, affalla de. Adler
insamlade dem i stor mängd, förvarade dem under vintern i det fria, och då i april
och början af maj de välkända steklarne (Neiirotems lenticularis), idel honor,
framkommo, släppte han dessa på unga ekar, hvilka han omgaf med ett flor för att hindra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
