Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDDJUR. INSEKTER. FJÄRILAR.
a
b
träffas i juli och augusti; fullväxt spinner han sig af spåiior en fast hylsa på någon
bark-eller träbit. En annan närstående art, Bokspinnaren (Stauropus fagi), har en ännu
besynnerligare larv (fig. 43, d) hvars bröstfötter äro starkt
förlängda, alldeles som hos en skalbaggslarv. Han intager vanligen
den egendomliga ställning, som figuren utvisar. Bokspinnaren
förekommer sparsamt från Skåne till Stockholm och lefver på
bok, ek och björk.
Säckbärare (Psychidce). - Dessa bilda en i flera
afseenden anmärkningsvärd grupp af små oansenliga fjärilar.
Endast hannarne hafva vingar, som äro enfärgadt svartaktiga eller
grå, glest klädda med hår eller fjäll. Honorna deremot äro
masklika och sakna ej allenast vingar, ben och pannspröt, utan
ock all slags hårbeklädnad. Larverna lefva inneslutna i säckar,
som de sjelfva förfärdiga och ständigt släpa med sig. Till följd
af sitt lefnadssätt behöfva de ej andra fötter än de sex
horn-artade bröstfötterna, hvilka de tillika med främre delen af
kroppen skjuta fram, då de, släpande sitt hus med sig, krypa
omkring på trädstammar, grässtrån och dylikt för att söka sin
föda; de öfriga fötterna äro förkrympta. De förpuppa sig i sin
säck, som dessförinnan säkert fastspinnes vid någon trädstam,
sten eller dylikt. Genom upprepade försök har man funnit, att
inom denna grupp förekommer s. k. parthenogenes, d. v. s. äggen
kunna utvecklas utan föregående befruktning. - Vanliga
säckbäraren (Psyche unicolor, fig. 44) är den största af våra arter,
25 mm. mellan vingspetsarne, och förekommer sällsynt från
Skåne till Stockholm. Hannen har svartbruna, ogenomskinliga,
fjälltäckta vingar. Hannlarvens och honlarvens säckar äro olika,
såsom synes af figuren.
_ <N f
l’
Nattflyn (Noctuidae). - Hithörande fjärilar äro i
allmänhet af medelstorlek och lätta att igenkänna på framvingarnes
egendomliga teckning, som framför allt utmärkes af en njurformig
fläck, njurflacken (fig. 45, e), vid slutet af diskfältet och en
cirkelrund fläck, runda fläcken (d), i midten af diskfältet samt
en tandad linie, våglinien (h), nära utkanten. Bakvingarne deremot sakna ofta all
teckning. Kroppen är bred; Pannspröten vanligen trådlika (hos hannen någon gång
kammade); spiraltuugan väl utbildad. Larverna äro nästan
alltid nakna och förpuppas vanligen i jorden; de lefva ej i
sällskap. Ej mindre än 340 arter förekomma i Sverige.
Blåhufvans (Diloba coeruleocephala) flygtid
inträffar först i september, då hon träffas sittande om dagen
på trädstammar eller vaggar. Hannens kamformiga
pannspröt och honans tjocka, ullhåriga kropp tyda på en nära
slägtskap med spinnarne, till hvilka arten må hända rättast
hör. På fruktträd finner man om våren hennes tjocka,
blåhvita, med gula strimmor och svarta vårtor försedda
larver, hvilkas blåa hufvud gifvit anledning till namnet.
Fig. 44. Vanlig
säckbärare (Psycheunicolor).
a. hanne. b. hona. c.
honpuppa sedd från undra
sidan. d. fastspunnen
honsäck, e. hannens säck.
f. hannpuppa.
Fig. 45. Framvinge af ett
natt-fly, a. Afkortade, b. inre, c. yttre
tvärlinien. d. Runda fläcken, e.
Njurfläcken. f. Tappfläcken.
h. Våglinien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
