Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
LEDDJUR. INSEKTER, FJÄRILAR.
sjelfva växten, en lös silkesväfuad åt puppan. Sockerärtflyet (P. gamma), som är
en af de allmännaste och mest utbredda arterna, har sitt namn af teckningen på
framvingarne, hvilken liknar ett grekiskt gamma eller ett latinskt y. Vi se denna
fjäril på vår gruppbild (fig. 33) i den ställning, han plägar intaga, då han suger
honung. Larven är grön med ljusare längdstrimmor och förtär alla slags saftiga örter.
De största nattflyna, hvilka derjemte utmärka sig genom sina vackra, tvåfärgade
bakvingar, har man kallat Ordensband (Catocala). Störst är Blåa ordensbandet
(C. fraxini), som har en vingbredd af 9 - 10 cm. och ett ljusblått band tvärs öfver de
svarta bakvingarne. Dess larv är blågrå och lefver på ask. Röda ordensbandet
(C. nupta, fig. 49) har bakvingarne röda med två svarta band. Det är en mycket skygg
och temligen sällsynt fjäril, som i skymningen likt en flädermus sväfvar omkring
bland träden. De på hösten lagda äggen kläckas först följande vår. Larverna
förtära nattetid späda löf, men hvila om dagen raklånga på trädstammarn e, från hvilka
de, på grund af sin färg, endast med svårighet urskiljas. Puppan hvilar under bark.
mossa eller torrt löf.
Mätarefjärilar (Geometridae). - Vingarne, som hafva hållhake, ligga under
hvilan vanligen platt utbredda, stundom äro de halft uppstående eller ligga takformigt.
Många flyga om dagen, men flertalet är åtminstone lifligare mot natten. Larverna
skjuta upp ryggen såsom en båge under gåendet, emedan de hafva endast 10-12
fötter; då de hvila, hålla de sig vanligen fast endast med de 2 sista fotparen under
det de sträcka ut kroppen rak och styf eller hålla den böjd i en båge. De äro ofta
prydda med små oregelbundna knölar och utskott samt bruna eller gröna till färgen;
härigenom få de, då de sitta styfva och stela, en förvillande likhet med torra eller
färska qvistar och bladskaft. Vid förpuppningen fästa sig några få, i likhet med
vissa dagfjärilar, vid ett blad medelst en lifgördel;
de flesta inspinna sig mellan vissnade blad eller i
jorden. I Sverige finnas omkring 280 arter.
Krusbärsmätaren (Abraxas grossulariata,
fig. 50) är allmänt känd. Larven lefver företrädesvis
på krusbärsbuskar, som af honom stundom ätas
alldeles kala, men försmår ej heller bladen af slån
och andra buskväxter. På ett ovanligt sätt
öfverensstämmer här larvens teckning med fjärilens.
Båda hafva nemligen svarta och gula fläckar på
hvit botten. Fjärilen träffas i juli och augusti.
Larvprm öfvprvinrrn nndpr löf i närhpfpn qf
.baiverna öfvervintra unaer loi i naineten ai
deras näringsväxter; i juni året derpå förfärdiga
de en los väfnad, hvari puppan hvilar.
Till de gröfsta mätarne, som påminna om spinnarne, hör Större björkmätaren
(Amphidasis betularia, fig. 51). Den hvita bottenfärgen är öfver allt beströdd med
svartbruna streck, punkter och fläckar. Larven är vexlande till färgen, än grön, än brun
eller gulaktig. Han lefver på allehanda träd; då han träffas på björk har han oftast
en brun färg, som på ett alldeles förvånande troget sätt efterliknar färgen på
björkens unga skott, hvarjemte larven också är tätt småknölig såsom dessas bark. I maj
eller juni framkommer fjärilen ur den öfvervintrande puppan, men flyger aldrig om
dagen.
Fig. 50. Krusbärsmätare (Abraxas
grossulariata) med larv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
