Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 LEDDJUR. INSEKTER. TVÅVINGAR.
intränger genom något litet hål eller spricka i den redan slutna och af en tjock
lervägg skyddade biboningen. Har han väl kommit in dit, undergår han inom kort
en förvånande förändring; han byter om hud och uppträder under helt annan
skepnad. Nu ser han mera ut som en vanlig fluglarv (fig. 69, b), har förlorat sin rörlighet
och förmår endast att suga sig fast vid den olyckliga bilarven, som småningom alldeles
utsäges af Anthrax-larveu. Denna eger nemligen ej så utbildade käkar, att han kan
bita hål på bilarvens hud, utan näringen passerar tvärs igenom bilarvens hud in i
sväffluglarvens munhåla, som liknar en liten sugskål. Vi hafva således här liksom
hos majbaggen (se längre fram) ett exempel på den märkvärdiga företeelse, som fått
namn af larv-dimorphism. Authrax-flugan har två väsentligen olika larvformer; den
första förtär ingen föda, utan är endast till för att intränga i boet. den andra åter
njuter i ostörd maklighet af det byte, som han under sitt första stadium uppsökt. När
fluglarven är fullväxt och fullständigt förtärt all den föda, som funnits i bilarvens
nu hopfallna och skrumpna skinn, afstryker han huden och förvandlas till en puppa,
som har stark hud och på hufvudet bär flere kraftiga taggar (se fig. 69, c). Med
dessa taggars tillhjelp borrar sig puppan ut genom hålighetens ofta mycket hårda
Fig. 69. Anthrax trifasciata. a. larv i första stadiet, b. larv i andra stadiet, c. puppa, (a mycket,
b och c måttligt förstorade).
vägg. Flugan sjelf behöfver således hvarken intränga i eller arbeta sig ut ur den
hålighet, hvaruti larven uppväxer.
Slägtet Bombyliits, utbredt öfver hela jorden i mer än hundra arter, utmärker
sig genom kroppens täta, fjun- eller ullika beklädnad, som mycket lätt afnötes, samt
det ovanligt långa, rakt framskjutande sugröret. För honungens uppsugande äro de
bäst utrustade af alla tvåvingar. 13. venos^ts synes såsom den mellersta af de tre
öfversta insekterna på fig. 6 sugande ur ett pilhänge.
Blom flugor (Syrpliiäce). - De talrika flugor, som bilda denna familj, hafva
merendels lifliga färger och gula fläckar på kroppen, som till formen ofta liknar
getin-gars eller humlors. Sugsnabeln är indragbar med tjocka, köttiga läppar; Pannspröten
3-ledade med ett borst på ryggen eller i spetsen. Deras flygt är pilsnabb. Larverna
lefva i ruttnande ämnen eller af bladlöss.
Om sommaren ser man på blad, som äro besvärade af bladlöss, ett slags gröna,
grågröna eller gulaktiga maskar, som till form och rörelser påminna om blodiglar (se fig.
70, b). Dessa larver tillhöra det stora slägtet Scava. Med köttiga vårtor i kroppens
bakre ände håller sig larven fast, med en trespetsad hornskifva i kroppens främre ände
fångar han sitt byte, som utgöres af bladlöss. Förpuppniugen försiggår inuti den
förhårdnade larvhuden, som fästes vid ett barr, ett blad eller en stjelk. Den
Man-fläckiga blomflugan (Scceva selenitica, fig. 70), som framkommer ur puppan,
är metallglänsande blågrön med undantag af bakkroppen, hvilken på glänsande
svart botten har tre par halfmånformiga, hvita eller gula fläckar. I solskenet flyga
dessa flugor ovanligt hastigt och på ett sätt, som är utmärkande för alla medlemmar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
