Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
LEDDJUR. INSEKTER. LOPPDJUR.
FJERDE ORDNINGEN:
L j IM* (Siphonaptera).
På grund af sin fullständiga förvandling samfc mundelarnes och mellankroppens
byggnad, torde lopporna bäst få sin plats mellan tvåvingarne och skalbaggarne. De
lefva såsom parasiter på varmblodiga djur, hvilkas blod de suga. Larverna, som äro
13-ledade och hafva tydligt hufvud samt bitande mundelar, lefva deremot af
hvarjehanda ruttnande ämnen, i synnerhet af spillning. Fordom ansåg man alla loppor
tillhöra samma art, nu vet man att olika djur hysa olika arter.
Vanliga loppan (Pulex irritans, fig. 75) är menniskan följaktig i alla trakter
af jorden. I augusti och september är hon i synnerhet besvärlig, och detta mera i
varmare än i kallare länder. Honan, som
är större än hannen, lägger omkring tolf
ägg i golfspringor och vrår, der
Orenlighet fått samla sig. Under sommaren
förflyta sex dagar, under vintern i
uppvärm dt rum dubbelt så lång tid, innan
den hvita larven framkläckes ur ägget.
Två analfötter baktill och borst på
sidorna understödja hans slingringar och
göra, att han temligen hastigt förflyttar
sig framåt. Elfva dagar gammal bereder
han åt sig en håla för att deri f or puppas.
Hela förvandlingen erfordrar under
sommaren fyra, under vintern vid gynsamma
förhållanden sex veckor. - Det finnes,
såsom bekant, menniskor, hvilka hafva
sin utkomst af att förevisa loppor,
in-öfvade att draga små vagnar m. m.
(»loppcirkus», »loppteater»). Hela konsten
består deruti, att djuren under någon tid instängas i små flata dosor, der de, vid sina
försök att hoppa, hvarje gång torna emot med hufvudet, hvarigenom de få afsmak
för denna sin naturliga vana. Sedan betslas de med fina trådar vid små vagnar och
andra föremål och draga dessa framåt, så snart de sättas på ett underlag (t. ex. ett
läskpappersark), som ger dem godt fotfäste. På en glatt och hal yta stå de stilla,
emedan de ej kunna komma framåt. Efter slutad föreställning får hvarje loppa på
förevisarens arm njuta en välförtjent belöning for sin möda.
I det varma Amerika, från Bahama-öarna och Mexico till sydligaste Brasilien
och norra Chile, finnes öfver allt i närheten af menniskoboningar eller öfvergifna
boningsplatser, der torrhet och värme ej saknas, ett litet djur, Sandloppan
(Ryncho-prion penetransj, som under vissa omständigheter kan blifva ganska farligt för
menniskan. Djuret är till färgen gulaktigt eller hvitt och l mm. långt. Hannarne och
de obefruktade honorna suga blod på samma sätt som andra loppor, men de befruk-
Fig. 75. Vanlig loppa (Pulex irritans), a.
öfverläppen, b. öfverkäkarne, loppans stickredskap, c.
underläppens muntrådar, d. underläppen, e.
pal-perna på de korta, ej synliga underkäkarne. f.
larven, g. puppan. (Alla figurerna mycket förstorade.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
