Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEDD JUR. INSEKTER. SKALBAGGAR.
Kamhornade (Pectinicornia}. - Hos dessa bilda de brutna, 10-ledade
pannsprötens sista leder på ena sidan orörliga, kamlika utsprång, hvilka gifvit familjen dess namn.
Hit hör den största af alla Europas skalbaggar, Ekoxen (Lucanus cervus,
fig. 93, a, b), som i Sverige förekommer från Skåne till Upland. Från öfverläppen till
täckvingarnes spets kan han mäta 6 cm., och de stora, om hjorthorn påminnande
öfverkäkarne föröka ytterligare djurets längd med nära 3 cm. Honan har
öfverkäkar af vanlig byggnad och är betydligt mindre; äfven hannen vexlar mycket till
storlek, så att vissa exemplar knappt äro större än honan. Under juni månad finner
man denna ståtliga skalbagge i ekskogar. Vackra aftnar flyger han bullersamt med
kroppen i nästan lodrät ställning kring trädens kronor, om dagen träffas han på
stammarne, sugande utsipprande saft eller krypande bland torrt löf. Med sockervatten
och söta bär kan han en längre tid hållas vid lif inomhus. I början af juli lägger
honan sina ägg i någon murken ekstam. Larven lefver af murken ekved, växer
långsamt, så att han först på fjerde eller femte året är fullväxt, då han är 12 cm.
lång och fingertjock. Han förfärdigar då en stor, fast hylsa af murkna träspåuor.
På sjette året framkommer imago i dagen för att ungefär 4 veckors tid fröjda sig
åt sin tillvaro såsom bevingad varelse. - De egendomligt utbildade öfverkäkarne
hos hannen till denna och andra arter användas dels såsom vapen vid hannarnes
strider sins emellan, dels vid parningen.
Bladhornade (Lamellicornia, Scarabæidæ). - Denna familj, som omfattar
mer än 8000 arter från alla verldsdelar, sluter sig nära intill den föregående och
omfattar en mängd af jordens största, mest formsköna och praktfulla skalbaggar.
Hos inga andra förefinnes en så stor olikhet mellan könen, en olikhet som i synnerhet
framträder skarpt hos de större arterna. Hannarne afvika från honorna ej allenast
genom utväxter på hufvudet eller halsskölden, utan äfven genom färg och skulptur
till den grad, att man kunde tveka att erkänna dem såsom tillhörande en art. De
jemförelsevis korta, 7-11-ledade pannsprötens byggnad är dock hos alla den samma;
de sluta nemligen med ett antal rörliga blad, hvilka, då djuret bereder sig till flygt,
utbredas likt en solfjäder. Trots den klumpiga kroppen flyga de, till följd af blåslika
utvidgningar af luftrören och flygvingarnes stora yta, snabbt
och uthålligt. De blinda larverna (»fetpölsorna») äro tjocka
och feta, hafva bågböjd, mjuk kropp med stort hufvud och
temligen långa ben. Liksom de fullbildade insekterna äro de
allesammans växtätare och kunna derför stundom blifva skadliga,
men oftast angripa de endast ruttnande och murkna växtdelar.
Efter lefnadssättet och egendomligheter i kroppsbyggnaden indelas
de bladhornade i fyra afdelningar, hvilkas former
äfven lätteligen igenkännas på sitt allmänna utseende.
Afdelningarna äro Dyngbaggar (Coprophaga), Löfätare eller
Ållonborrar (Phyllophaga eller Melolonthinæ),
Honungsbaggar eller Guldbaggar (Melittopliila eller Cetoniidæ) och Jettebaggar (Dynastinæ).
Dyngbaggarne (Coprophaga) äro små eller medelstora arter, hvilka liksom
larverna lefva i spillniug af växtätande däggdjur, i synnerhet hofdjur. Vanligen gräfva
de under spillningen hål i jorden, uti hvilka äggen jemte spillning till föda för
larverna nedläggas.
Fig. 94. Helig pillerbagge
(Ateuchus sacer). Nät. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
