- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
157

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PUCKELSTKITAK. SMASTRITÅK.

157

länderna mellan vändkretsarne, der stora, präktiga former finnas. I Europa finnas
endast få arter, alla af ringa storlek.

Dit höra den här afbildade Cixius nervosus (fig. 141, a), som har genomskinliga,
brunfläckiga vingar, och den Europeiska lyktbäraren (Pseudophana europcea, fig.
141, b), som är en liten gräsgrön art med genomskinliga, grönådriga vingar. Han
träffas ända upp i mellersta Tyskland på torra ängar.

Slägtet Fulgora innehåller de största och bäst utbildade lyktstritarne, såsom den
Kinesiska lyktbäraren (F. candelaria), hvilken i fig. 140, c synes sittande på ett
orangeblad och lätt igenkännes på sitt sabellikt förlängda hufvud. Kroppen är
mönje-röd, bak vingarne tegelröda med svarta spetsar och täckvin garn e spanskgröna med
gula teckningar. Man har fordom påstått, att ljus utstrålar från hufvudet hos ea
annan ännu större art, den Surinam ska lyktbäraren (F. låter naria), men ingen
har på senare tid lyckats få se detta ljus.

Puckelstritar (Membracinae). - Genom halssköldens egendomliga, ofta
vidunderliga utbildning utmärka sig dessa genast från öfriga Stritar. De äro i allmänhet

b

a

Fig. 141. a. Cixius nervosus,
mycket förstorad.

b. Europeisk lyktbärare (Pseudophana europceaj i nät. st.;
till höger och venster främre delen af kroppen, förstorad, sedd

från olika sidor.

små djur med mörka färger; de hoppa, men kunna ej frambringa några ljud och
tillhöra nästan uteslutande eqvatorialtrakterna i nya verlden.

Blott en enda art, Centrotus cornutus (fig. 142, e), finnes i Sverige. Den är
mattsvart, på halsskölden prydd med ett uppåt och bakåt böjdt utsprång af
bakkroppens längd och uppehåller sig helst på hasselbuskar.

Vår gruppbild (fig. 140) visar 5 utländska arter af denna familj. Till venster under
den utslagna passionsblomman ser man den Frygiska mössan (Membracis cruenta),
högst upp i midten den höga Ormstriten (Hypsauchenia balista), till höger om
denna den underliga Heteronotus reticulatus, ytterst till höger på korsblommans
knopp Höga hjelmstriteii (Membracis elevata) och slutligen under de tre
sistnämnda två stycken af Tjurstriten (Hemiptyclia punctata), som torde vara den
största arten bland puckelstritarne. De anförda arterna kunna gifva oss en aning
om den mångfald af former, som finnas inom denna grupp.

Småstritar (Cicadellintä). - Hit höra små, lifliga djur, som lustigt hoppa
och flyga omkring bland buskar och örter. De hafva bred, framåtrigtad panna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free