- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
160

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160 LEDDJUE. INSEKTER. HALFVINGAR.

är omtaladt, som mjölkkor hos vissa myrarter. Dessa klibbiga vätskor öfverdraga ej
sällan hela växten med en fernissa, den s. k. honungsdaggen, och förlama dess
lifsverksamhet genom att tillstoppa hudöppningarna. Genom de nu anförda
verkningarna och derigenom, att de suga en mängd safter ur växterna, blifva bladlössen i
hög grad omedelbart skadliga för växtverlden; medelbart skadliga blifva de
dessutom derigenom, att sporer till parasitsvampar lätt fastna i honungsdaggen och på
de af bladlössen sårade ställena finna gynsamma platser att gro och utveckla sig.
Bland bladlössens fiender må nämnas nyckelpigornas, blomflugornas och flugsländornas
larver samt många af de minsta parasitsteklar n e och åtskilliga småfoglar.

Stundom hafva bladlössen uppträdt i oerhörda massor och fylt luften såsom
moln. Så visade sig Poppel-gall-lusen i Sverige den 7 oktober 1846 och den 28
september 1834 uppträdde mellan Briigge och Gent bladlöss i sådana massor, att det
blef mörkt, emedan solstrålarne ej kunde .tränga igenom.

Antalet bladlusarter aftager mot norden, men ännu i England finnas dock
omkring 150 arter. Hvarje art lefver vanligen endast på en växtart, för så vida hon
ej tillhör de nyss omtalade flyttande formerna. En och samma växt kan dock hysa
flera arter. Så lefver, för att taga ett exempel, en art på ekens stam, en annan på de
yngre grenarne, en tredje på de yngsta skotten, en fjerde på bladen o. s. v. Några
lefva i galläpplelika utväxter och andra på rötterna.

De talrika arterna af slägtet Aphis lefva fritt på växternas blad eller stammar
och åstadkomma inga andra förändringar, än att bladen blifva skrynkliga och
slutligen rulla i hop sig mot undra sidan. Vi hafva sådana arter på vinbärsbusken,
linden, rönnen, äppleträdet>, törnrosbusken, häggen o. s. v.

Trädlössen (Lachnus) höra till de största arterna och afvika från de förra
derigenom, att »honungsrören» äro ersatta af knölar. Vide-trädlusen (L. viminalis, fig.
142, a) är askgrå med bruna och gula ben och fyra rader svarta punkter på bakkroppen.

Ull-lössen (Pemphigus) hafva korta 6-ledade pannspröt och omgifva sig med
lång ull, som efter hvarje hudombyte på nytt afsöndras ur kroppen. Till de
vanligaste hör P. btirsarius, som åstadkommer gallknölar på bladskaften af
pyramid-och svartpopplar och örn hösten i ofantliga massor svärmar kring träden (t. ex. det
ryktbara »flugträdet» i Ronneby).

G al 1-1 ö ss en (Tetraneura) äro nära beslägtade med de föregående. En art
(T. ulmi) lefver i galler på alm ens blad. Dessa knölar äro af en ärtas eller bönas
storlek och fästa på öfra sidan af bladen. De äro först gröna, men gulna slutligen
och öppna sig med ett oregelbundet lock. Sedan invånarne i juli flugit bort, blifva
knölarne bruna och vissna bort. Med dessa gallknölar bör man ej förvexla de äfven
på almblad förekommande knölar, som småningom intaga hela bladet och hänga ned
såsom säckar af en valnöts, ända till en knytnäfves storlek. De härröra från en annan
bladlus, Scliisoneura lanuginosa. - Arterna af de sistnämnda slägtena hafva en
invecklad lefnadshistoria, som ej ännu är fullt utredd, men som helt säkert i vissa fall
är förbunden med flyttningar och ej obetydligt afviker från den vi beskrifvit hos
Aphis.

De följande båda slägtena betraktas af somliga författare som en särskild familj,
som bildar öfvergången till sköldlössen. De hafva fått namn af Barklöss.

Barrlössen (Chermes) hafva mycket korta, 5-ledade pannspröt och sakna
»honungsrör». De bebo hufvudsakligen barrträden och åstadkomma stundom rätt
underliga gallkuölar. Vanliga granbarrlusen (Ch. abietis, fig. 143) är grön eller
röd till färgen. Hon öfvervintrar såsom vinglös, skyddad af en hvit ullbeklädnad, vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free