Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
LEDDJUR. INSEKTER. RÄTVINGESLÄNDOR.
har deremot bakkroppen blåpudrad, båda hafva en stor, svartbrun fläck vid vingroten
och starkt nedtryckt bakkropp. Både denna och den ännu allmännare Fyr fläckiga
trollsländan (L. quadrimaculata) anställa stundom långa tåg, som äfven iakttagits
i Sverige, t. ex. den 28-29 maj 1841 mellan Stockholm och Göteborg och 1883 i
Skåne. Larverna till arterna af slägtet Libéllula (fig. 153, c) samt de närstående
Epitheca och Gordulia hafva hjelmlik mask. De tre öfriga svenska slägtena
Gom-phuSj Cordidegaster och JEschna hafva larver med platt mask. Till slägtet JEschna
(fig. 152, b-e) höra de största af våra trollsländor. Stora trollsländan (Jfåschna
grandis) når en längd af 50-65 mm. och är allmän i hela landet.
Agrioniderna äro vida spensligare än de föregående med ytterst lång och
smal, alldeles cylindrisk bakkropp och ofta metalliska färger. - Jungfrus l and an
(Galopteryx virgo) är blå- eller grönglänsande med vingarne hos hannen, som
saknar vingmärke, skiftande i grönt eller mörkblått, hos honan smutsbruna. Hos en
annan svensk art, C. splendens, har hannen (fig. 153, d, flygande i midten) ett bredt
blått tvärband öfver vingarnes midt och honan gröna vingribbor. Båda träffas ej
sällsynta under juni och juli, helst vid rinnande vatten. Fästmöslän dan (Lestes
sponsa, fig. 153, a, b) är smaragdgrön med rätt stort vingmärke. Hon är högst
egendomlig deruti, att hannen alltid åtföljer honan vid äggläggningen, som sker på
vattenväxter både ofvan och under vattnet, och under hela tiden håller henne fast i
nacken (se fig. 153). Flicksländorna (Agrion) förekomma i talrika arter (12
svenska) och bilda hufvudmassan af de Sländor, som under solskensväder sväfva öfver
vassen i våra sjöar och åar.
Dagsländor (Ephemeridae). - Dessa allmänt förekommande djur, som i flera
hänseenden visa sig vara bland de lägst stående, vingade insekter, utmärka sig genom
, en cylindrisk kropp, som är betäckt af en ovan-
ligt fin hud och 2-3 ledade svansborst, hvilka
ej sällan tredubbla kroppens längd. Hos hannen
äro frambenen så förlängda, att de kunna
tagas för pannspröt, när de under hvilan
sträckas framåt. Dagsländorna göra skäl för
namnet, ty ofta lefva de ej ett dygn och taga ej
då till sig någon föda. - Larverna, som lefva
i vatten af rof, hafva yttre trakégälar, växa
långsamt och byta om hud mer än 20 gånger,
innan de äro färdiga. Märkvärdigast är, att
näst sista stadiet kryper upp ur vattnet, har
utbildade vingar, flyger omkring en tid och
slutligen sätter sig stilla och kryper ur
huden, hvarvid ändtligen den fullfärdiga insekten
framkommer. Näst sista stadiet har derför
fått namnet »subimago» och skiljer sig endast
helt obetydligt från imago.
Från Skandinavien känner man 21 arter*.
Man erfar en egendomlig tjusning, när man
Fig. 154. Vanlig dagslända (Ephemera vul-
gataj under hennes sista hudömsning, då
hon öfvergår från subimago till imago; i
vattnet synes hennes larv.
* Finnas förtecknade af Wallengren, H. D. J., i Entomologisk Tidskrift, B. 3, 1882, sid.
173-178.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
