- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
183

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRÄSHOPPOR.

183

Ad a n so n år 1750 anlände till Senegal, visade sig, medan han ännu befann sig på
redden, kl. 8 f. m. ett tjockt moln, som förmörkade himlen. Det var en svärm
gräshoppor, som sväfvade 40-50 m. öfver jorden och som, sedan de nedstörtat likt ett
skyfall, betäckte en landsträcka af några mil. Här hvilade de, åto och flögo sedan
vidare. Sedan djuren ätit upp gräset samt trädens löf och frukter, angrepo de till
och med rören, hvarmed husen voro täckta, huru torra de an voro.

Om Sydafrikanska sträckgräshoppan (Acriäium devastator} har man från
nyaste tid en berättelse, hvilken lemnar upplysning om detta skadedjurs
lefnadsförhållanden. Äggen läggas i små runda hål på sluttningen af en kulle, 30-60 till
sammans, höljda af ett brunt, nätlikt öfverdrag. Hålen igenkrafsas eller fyllas med
sand af vinden. Äggklumparne lära sedan kunna ligga flera år utan att förlora
sin utvecklingsförmåga. Fuktighet synes vara nödvändig för deras utveckling, ty
under en följd af torra år synas djuren ej till. Larverna vandra i slutna skaror i en
bestämd rigtning. Komma de till stillastående vatten, så vandra de deröfver på
det sätt, att de efterföljande fortsätta sin väg öfver föregångarnes lik, men rinnande
vatten sky de. Om aftnarne rasta de, slå sig ned på buskarne i granskapet och
utrota allt grönt. Det ständiga upp- och nedstigandet, viftandet af tusentals vingar
och käkarnes gnisslande åstadkommer ett egendomligt ljud, som bäst kan jemföras
med bullret af en stark hagelskur. Liknande äro äfven följderna af gräshoppornas
besök. För att åtminstone hafva någon ersättning för sina förluster, tillämpa
infödingarne på våldsverkarne den bibliska satsen: »mat utgick af fråssaren», och
använda dem såsom näringsmedel båcle för menniskor och djur. De rostas framför elden
och förtäras i otrolig mängd. Smaken är dock för den ovane vidrig och näringsvärdet
ringa. För hästar passa de likväl bättre, ty de äta dem gerna och blifva deraf feta,
men eget nog tror bonden, att gräshoppor, som lagt ägg, äro giftiga för hästarne.

Äfven nya verlden är ej fri från denna landsplåga, såsom följande lilla historia
visar. En engelsman egde vid Conohos i Sydamerika stora tobaksfält. Då han vid
sin bosättning i trakten hört, att härjande gräshoppssvärmar emellanåt visade sig der,
sammanträngde han alla tobaksplantorna, 40000 stycken, till närheten af
boningshuset för att bättre kunna skydda dem. Här växte de förträffligt och hade uppnått
ungefär 30 cm. höjd, då en middag ropet: »gräshopporna komma», lät höra sig.
Svärmen samlade sig genast öfver tobaksfältet, slog ned och betäckte det så, som om
en mantel bredts deröfver. Inom 20 sekunder, alltså innan en half minut
förflutit, höjde sig svärmen lika plötsligt som han kommit och fortsatte sin flygt. Af
de 40000 tobaksplantorua sågs nu intet spår. - I Nordamerika har på senare tider
Klippiga bergens gräshoppa (Caloptenus spretus) mycket låtit tala om sig. Hon
har sitt stamhåll på de torra högslätterna i Dakota, Arizona och Colorado, men
uppträder vissa år i oerhörda massor och företager då härjningståg bort öfver de
kringliggande staterna i öster och söder ända till Mississippi och Texas. Förenta staternas
regering har tillsatt en kommission, som noga tagit reda på artens utbredning,
lefnadssätt och bästa medlen att förekomma dess härjningar och derom afgifvit en
utförlig berättelse.

Äfven Asien, i synnerhet Ostindien och Vestra Asien, har sina förhärjande arter,
och ingen skildring af dessa farliga insekters uppträdande och härjningar är så
träffande och högstämd, som den profeten Joel gifver (kap. 2: 2-10).

I Europa förtälja ej allenast gamla krönikor, utan äfven hvarje år tidningarna
om ett eller annat gräshoppståg. Här är det Sträckgräshoppan (Pachytylus
mi-gratorius, fig. 157) som uppträder såsom fÖrhärjare. Sträckgräshoppan är inhemsk i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free