Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
LEDDJUB. INSEKTER. RATVINGAR.
dessa foga älskvärda djur hopvis omkring liksom syrsorna. Under juni och juli
månader träffas de i alla storlekar, från ett hvetekorns till 3 cm. längd, och snoka
omkring öfver allt, i synnerhet der fuktighet råder samt bröd och andra
näringsämnen finnas. Hos bagare uppäta de degen i baktrågen och blifva derför ej sällan
inbakade i brödet. I brist på bättre söndergnaga de läder, pelsverk, kläder, papper,
oljetaflor, ja, sjelfva träet i skåp och hyllor. Om man ej nalkas mycket tyst, löpa
de skyndsamt bort. De små individerna äro larver; de stora uppträda under två
former: de, som hafva bakkroppen i det närmaste täckt af beckbruna, solfjäderlikt
ådrade vingar, äro hannar, men de, som äro svartglänsande och endast hafva korta
stumpar i stället for vingar, äro honor. När med april månad tiden för äggläggningen
nalkas, uppsväller honans bakkropp, och den förut omtalade äggsäcken börjar visa
sig och skjuter småningom fram, på samma gång hårdnande och öfvergående från
ljusbrunt till svart. Äggsäcken har, liksom hos föregående arter, en skiljevägg, men
i hvardera halfvan blott 8 rum. Från april till augusti utvecklar sig äggsäcken i
moderns kropp; kort efter sedan den blifvit lagd, framkomma ungarne. - Torrakan
skulle enligt sitt vetenskapliga namn härstamma från österlän den, men bevis härför
saknas. Man vet blott att hon träffas mer eller mindre ymnigt i Ostindien, liksom
i Amerika och hela Europa, att hon gerna uppehåller sig på fartyg och att hennes
lefnadssätt är synnerligen egnadt att sprida henne med varor åt alla håll.
Tillförlitliga underrättelser om hennes förekomst i Europa gå något mer än 130 år till baka.
Amerikanska kakerlackan (P. americcmaj är ända till 32 mm. lång, men
förekommer lyckligtvis endast på några få ställen i våra största sjöstäder. Båda
könen äro försedda med vingar, som äro längre än bakkroppen.
En bland de största kakerlackor är Blamera giyantea från Vestindien, som når
en längd af 52 mm. och framkallar ett buller, liknande knackningar med ett finger.
Tvestjertar (Dermaptera). - Denna egendomliga lilla grupp fördes af
Linné och andra äldre forskare till skalbaggarne, men nyaste tidens författare anse
den som en egen ordning i närheten af rätvingarne, med hvilka vi här förenat den.
Tvestjertarne igenkännas genast på kniptången i bakkroppens spets, som användes både
som försvarsvapen och till att hoplägga
och utveckla vingarne. Dessa äro äfven
af ovanlig byggnad. Bakom halsskölden
synas två fyrkantiga skifvor, de
läderartade täckvingarne. De tyckas hvar
för sig utlöpa i en liten trubbig spets
af ljusare färg, som tydligt synes på
fig. 164, men deras sammanhang med
täckvingarne är blott en synvilla.
Spet-sarne ligga under de afstympade
täck-vmgarne och utgöra de enda synliga
delarne af de breda, prydligt hoplagda och veckade flygvingarne. Dessa hafva
nemligen en ledgång vid framkanten, något innanför vingens midt. Från denna led
utgå ribbor strålformigt till vingens ut- och inkanter. Vingens yttre hälft kan
hopläggas som en solfjäder och vikas in under framvingarne och den ännu utskjutande
delen vikas åt motsatt håll och inläggas under den redan hoplagda delen. Härigenom
Fig. 164. Stor tvestjert (Ldbidura riparia), hanne.
Nät. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
