- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
195

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FJÅLLBOKSTSVANSAR. LARVBORSTSVANSAR. HOPPSTJERTAR. 195

hastigt sträckes ut, kastas djuret uppåt och framåt, d. v. s. hoppar. Hoppgaffeln
saknas stundom. Ögonen äro alltid enkla, l-8 på hvardera sidan; hos hvita arter
saknas de. Andhål och andrör saknas nästan alltid.

I vårt land finnas 70 arter*, som delvis äro mycket allmänna och indelas i 3
underfamiljer.

A. Bakkropp kullrig, kort, nästan klotrund. Antenner brutna. Kropp hårig ...... 1. Sminthurince.

B. Bakkropp långsträckt, jeranbred. Antenner ej brutna.

«. Hoppgaffel fäst på femte bakkroppsleden. Antenner af 4-6 leder. Kropp

fjällig eller hårig ................................................................................. 2. Templetoniince.

/?. Hoppgaffel saknas eller fäst på fjerde leden. Antenner korta, 4-ledade. Kropp

aldrig fjällig.......................................................................................... 3. Lipurince.

Till Templetoniinerna höra den vackert färgade Orchesella villosa (fig. 166, c)?
den rödgrå, 4 mm. långa Macrotoma plunibea, som träffas under löf och svampar i
skogar och har fjällig kropp, samt Snöloppan (Degeeria nivalis), som saknar fjäll
och jemte några andra arter träffas på snön om vintern, der hon lifligt hoppar
omkring äfven vid flere graders kyla.

Gletscherloppan (Desoria glacialis, fig. 166, b) är svart, täthårig, ett par
millimeter lång och träffas på alpernas högsta toppar, der hon lifligt rör sig på isen
och i dess sprickor. Man har funnit, att hon kunnat ligga 10 dagar infrusen i is
vid 11° kyla och ändock vara liflig, när värmen befriade henne ur hennes fängelse.

Till Lipuriuerna hör den svartblå Vattenloppan (Podura aquatica), som
redan beskrefs af De Geer och, ehuru sällsynt, träffas hoppande på sjelfva ytan af
små vattensamlingar om våren.

Af insekternas ännu aldrig räknade skara har en försvinnande liten del här
blifvit omtalad, men denna bevisar dock till fullo, att många af dem förtjena att
högeligen uppmärksammas af oss, vare sig för deras utseende eller deras förvånande
konstdrift, deras samhällslif eller deras mägtiga ingripande i naturens stora
hushållning och i menniskans lilla verksamhet. Såsom för oss nyttiga förtjena i synnerhet
nämnas silkesspinnarne och honungsbiet, hvilkas alster äro af stort värde, gräshoppor,
termiter, Vattenskinnbaggar, myggor och andra, som tjena vissa folkstammar till föda,
samt spanska flugan och vissa sköldlöss, som lemna läkemedel eller färgämnen.
Säkert skall äfven de omedelbart för menniskan nyttiga insekternas antal ökas, när
man bättre lärt känna dem. Långt flere äro de, spm medelbarligen gagna eller
skada menniskan genom sin betydelse for djur- och växtverlden i allmänhet. Hvem
kan väl räkna alla de varelser, som på ena eller andra sättet äro beroende af
insekterna, och hvem känner ej numera den ofantliga betydelse, som de honungsälskande
insekterna hafva for fruktsättningen hos en stor mängd af våra kultur- och
prydnadsväxter? Äfven för renhållningen i naturen verka de oupphörligt och outtröttligt. Men
äfven raden af besvärliga eller skadliga insekter är ej liten; der se vi den plågsamma
ohyran på menniskor och husdjur, forstörarne af vår egendom och i synnerhet
fienderna till skogsskötseln och landtbruket. Huru otroligt mycket de i sig små och
obetydliga djuren genom ihärdighet och förenade krafter kunna uträtta, bevisas ej
blott genom skalbaggars, fjäril- och ollonborrelarvers härjningar på åkrar och ängar,
i trädgårdar och skogar, icke blott genom den otroligt hastiga upplösningen af döda

* Tullberg, T., Sveriges Podurider. - K. Vetenskaps Akademiens Handlingar. Band 10.
N:r 10. Sthm 1872. 70 pg. 12 taflor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free