Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINDLAR.
203
FÖRSTA ORDNINGEN:
Spindlar (.A. x* a xx e se).
Geriom sitt vanligen frånstötande yttre, sin rofgirighet och det oftast lömska
sätt, hvarpå de bemägtiga sig sitt byte, hafva de hithörande djuren ådragit sig en
ganska allmän motvilja och afsky, som de likväl ingalunda förtjena. De göra
menniskan, åtminstone i norra och mellersta Europa, aldrig någon nämnvärd skada, men
väl nytta genom att förtära en mängd besvärliga och skadliga insekter; genom sin
byggnad så väl som genom sitt lefnadssätt äro de i hög grad värda vår
uppmärksamhet och kunna i det afseendet ställas i jembredd med de intressantaste
insektordningarna. Redan i forntiden var detta väl bekant, och konung Salomo framstälde
för sitt hoffolk spindeln såsom ett mönster af flit, konstfärdighet och klokhet.
.. **
Äfven framkroppen är hos spindlarne oledad. Ögonen äro vanligen 8, stundom
6, ytterst sällan 4 eller 2; de äro ofta olika stora sins emellan; hos vissa
hålinvånare saknas de alldeles.
Man-diblerna bestå af en kraftig
basaldel och en kloled, som
kan fällas inåt eller nedåt, och
är genomborrad, liksom
or-marnes gifttänder. Hvardera
klon har sin giftkörtel (fig.
170, a), hvilken afsöndrar den
skarpa vätska, som utgjutes i
såret. Palpernas första led
bildar maxillen, den sista
ändas hos honan vanligen med
en liten klo, men hos hannen
är den uppsväld och ombildad
till ett mycket inveckladt
parningsorgan. Skilnaden synes
tydligt, om man jemför
hannen (till höger) och honan i fig. 171. De af 7 (sällan 8) leder bestående benen
ändas med 3 eller 2 vanligen kamfcandade klor (fig. 170, b). Omedelbart framför
eller under tarmöppningen i bakkroppens spets befinner sig den märkvärdiga, för
spindlarnes ordning så kännetecknande spinnapparaten. I körtlar af vexlande
form, som ligga mellan bakkroppens Öfriga inelfvor, afsöndras en vätska, som låter
utdraga sig i en elastisk, torr eller klibbig tråd. Sjelfva spinnverktygen, genom
hvilka denna vätska förvandlas till trådar, utgöras af 6 eller 4, sällan 2, så kallade
spinnvårtor, d. v. s. mer eller mindre förlängda, tvärledade, kägellika eller
cylindriska bihang, hvilkas sista led i spetsen är besatt med ett vanligen stort antal
spinnrör, ur hvilka de enskilda, ytterst fina trådarne framträda, stelna i luften och
vanligen förenas till en enda gröfre tråd. Spinnrörens antal är mycket olika, äfven
på olika vårtor hos samma djur; hos korsspindeln äro de alla till sammans omkring
a c D
Fig. 170. a. Venstra mandibeln af en korsspindel, uppskuren
på sidan för att visa giftkörtelns utföringsgång. b. Spetsen af
foten hos en husspindel (Tegenaria domestica). c. Hona af
korsspindeln (Epeira diademata). (a och b starkt förstorade.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
