Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄBBQVALSTER. LÖPQVALSTEB. HORNQVALSTER. VATTENQVALSTER. DJURQVALSTER. 223
simma raskt omkring som små röda eller grönaktiga klot. Hannar n e af några arter
hafva kroppen baktill utdragen i ett kort, svanslikt utskott. Ögonen äro 2-4,
mandiblerna hak- eller sabelformiga; palpernas sista led ändas med hakar eller borst.
Äggen läggas af några i stjelken af vattenväxter, af andra på bladens undersida.
Ungarne hafva blott 6 ben, som bestå af 5 leder. De lefva än parasitiskt hos musslor,
än på vatteninsekter, än fullkomligt fritt i vattnet och genomgå ofta ett hvilstacfium
(puppa), innan de blifva utbildade. I Sverige finnas 69 arter. Af hithörande slägten
anföra vi endast Hydraclina och Atax (fig. 189, a), af hvilka det sistnämnda slägtets
arter äro märkvärdiga för de invecklade förvandlingar, som deras hos musslor lefvande
larver genomgå. Ett par af de svenska arterna lefva äfven i utbildadt tillstånd
såsom parasiter hos musslor.
Djurqvalster (Gamasidce). - Djurqvalstre 11 sakna ögon, hafva tvåfingrade
mandibler, femledade, fritt framträdande palper, andrör samt benen i spetsen
försedda med en fästskifva och vanligen 2 klor. De lefva oftast som parasiter på andra
djur, i synnerhet sådana som gräfva i jorden, men de suga sig ej fast såsom
fästin-garne utan löpa raskt omkring på sina värdar med palperna i ständig rörelse eller
b
a
Fig. 189. a. Atax spinipes. 16-faldig förstoring, b. Gamasus coleopiratorum. Stark förstoring.
kännande sig för med frambenen. Stundom äro de liksom tjudrade med en tråd,
som utgår från bakkroppens spets och är så lång, att den tillåter dem att röra
sig något.
Vanliga skalbaggqvalstret (Gamasus’ coleoptratorum, fig. 189, b) är
omkring l mm. långt, gulbrunt och träffas ofta i mängd på tordyflar, dödgräfvare,
humlor och andra insekter.
Beslägtade äro Fogelqvalstren (Der-manyssus). Vanliga fogelqvalstret
(D. avium) hemsöker ofta burfoglar och träffas i mängd i de ihåliga burpinnarne
eller på andra ställen i buren; ty liksom vägglössen dölja de sig helst om dagen
och komma fram om natten för att släcka sin hunger med de stackars foglarnes
blod. Genom att flitigt rensa buren och rörpinnarne kan man snart utrota dessa
plågoandar. Samma art lär finnas i dufslag och hönshus, ja, man har tillfälligtvis
äfven funnit den på menniskan. - Andra arter finnas äfven, som lefva på andra
foglar.
Flädermössen hemsökas på flyghuden och öronen af flerahanda hithörande
parasiter. I synnerhet på Vespertilio murinus lefver den gulgrå, på ryggen med rödaktiga
fläckar och bruna våglinier tecknade Pteroptus vespertilionis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
