- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
224

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

LEDDJUR. SPINDELDJUR. QVALSTER.

Fästingar (Ixodidae). - Fästingarne afvika i flera hänseenden från de öfriga
qvalstren. Deras ofta stora, flata, mer eller mindre äggformiga kropp besitter en
så hög grad af uttänjbarhet, att en fästing af 2 mm. kan svälla ut till storleken af
en liten böna, när han sugit sig full med blod. Främre delen af ryggen eller hela
ryggen täckes af en hornartad sköld, som bär den högt utvecklade snabeln samt de
2 ögonen, då sådana finnas. Snabeln är afskild från och ledad mot den öfriga
kroppen och kan derför lätt misstagas för att vara hela hufvudet. Palperna, som
äro tjocka och 3-4-ledade, ligga tätt intill snabeln. Vid basen äro de sammanväxta
till en skifva, som framåt förlänger sig i en smal »underläpp», hvilken på undra sidan
är besatt med bakåt rigtade tänder och på den öfra bildar en ränna, hvari de
staf-eller stilettformiga, i spetsen haklikt krökta och tandade mandiblerna kunna glida
fram och till baka. Då fästingen vill bita, hakar han sig fast med de 2-kloiga
benen, sänker snabeln lodrätt ned mot huden och trycker mandiblerna in i köttet,
sålunda banande väg för underläppen; da förra tränga allt djupare in, och de bakåt
rigtade tänderna på dem och läppen hindra båda från att glida till baka ur såret.
Då snabeln på detta sätt trängt in ända till roten, vridas mandiblerna så, att
hullin-garne rigtas åt höger och venster, hvarpå fästingen - som nu ej kan ryckas lös, utan
att snabeln stannar i såret - börjar suga. Benen hafva häftskifvor, som göra att
fästingen kan hänga fast vid ett föremål, äfven om han blott når det med ett enda
ben. De unga fästingarne hafva endast sex ben och ströfva i likhet med de
åtta-benta individerna omkring på gräs och buskar, till dess de funnit en passande »värd»,
på hvilken åtminstone honorna suga blod.

Vanliga fästingen (Ixodes ricinus, fig. 190) förekommer under o
utvecklingsstadier: såsom sexbent larv, åttabent unge och fullväxt hanne eller hona. Oftare

än fritt kringsväfvande finner man dessa djur fastsittande
på allehanda däggdjur, särdeles hundar och ekorrar,
men äfven på menniskor. Genom, att drypa litet olja
på dem tvingar man dem att släppa sitt tag, och af
benzin dödas de ögonblickligen. Den utbildade hannen,
som aldrig funnits sugande blod, har nästan hela ryggen
täckt af en beckbrun skifva, som är nästan mer än hälften
längre än hos honan. Då denna sugit sig mätt, har hon
det utseende som fig. e och f utvisa och vexlar till färgen
från hvitt och köttfärgadt till brunt. På 9 dagar
uppnår en hona på en hund en längd af 11 mm. och
blir så elastisk, att hon studsar som en gummiboll, om
hon faller i golfvet.

En annan art, Violettröda fästingen (Ixodes
reduvius), uppehåller sig på får, men också på hundar, i synnerhet jagthundar, samt
nötkreatur. Den åttabenta ungen till denna art träffas stundom inuti sjelfva huden
af vissa djur. Hos oss har han nyligen anträffats i mängd inuti en räfhud från
Vexiötrakten *.

Från de egentliga fästingarne skilja sig Randfästingarne (Argas) genom
sin sköldformiga kropp, genom snabelns läge på undersidan samt genom saknaden
af häftskifvor. Persiska randfästingen (Argas persicus), äfven kallad »malleh»
eller »giftvägglusen från Miana», har erhållit en sorglig ryktbarhet. Dess lefnadssätt

* Jemför Aurivillius, Carl, En fästing såsom endoparasit, i Entomologisk Tidskrift. B. 7.
1886. Sid. 105-111.

. ..i -^ ––––-**£>*.–––––^Sg^.jjlaag*^

Fig. 190. Vanlig fästing (Ixodes
ricinus). a. ungdomsstadium med
sex ben. b. ungdomsstadium med
åtta ben. c. fullväxt hanne. d.
fullväxt, fastande hona. e.
fullsugen hona, från buksidan, f. den
samma från ryggsidan. (Alla
figurerna förstorade två gånger.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free