Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅNGSVANSAR. 245
en gång upprepadt af samma eremitkräfta. Utan tvifvel går kräftan till vaga på nu
beskrifna sätt äfven vid anemonens förflyttning från ett skal till ett annat». Grunden
till det samlif, som sålunda eger rum mellan dessa djur, måste sökas i de ömsesidiga
fördelar de tillskynda hvar andra; hvad kräftan beträffar äro dessa lättare att inse
och synas bestå deri, att hon på ett eller annat sätt, till och med endast genom sina
rörelser på hafsbottnen, tillför sin kamrat föda, en förklaring som äfven finner stöd
af anemonens läge på skalet; den senares nytta för eremitkräftan torde deremot vara
mera indirekt, i det den sannolikt dels hindrar snyltgäster att slå sig ned på skalet,
dels håller andra kräftans fienden på afstånd. - Ett annat exempel på dylikt samlif
lemnar en mask af slägtet Nereis, som stundom träffas boende inuti samma
snäckskal som en eremitkräfta.
Till samma grupp som våra vanliga eremitkräftor höra äfven några tropiska
former, af hvilka större delen äro landdjur. Så t. ex. bebor slägtet Coenobita, hvilket
liksom Pagurus har helt mjuk bakkropp, skalen af laudsnäckor, oftast tillhörande
slägtet Bulimus. Ett annat slägte, de s. k. Röfvarekräftorna (Birgus, fig. 210),
utmärkes af hård hud på bakkroppen; de tillhöra hufvudsakligen korallöarna i Indiska
och Stilla oceanerna, der de gräfva sig hålor och djupa gångar i marken, hvilka
beklädas med fibrer af cocosnötter. De äro i rörelse nästan endast nattetid och hafva
då för vana att klättra upp i palmträden; deras föda utgöres af cocosnötter, som de
emellertid ej lära röfva uppe i träden utan uppsöka på marken. För att komma
åt nötens kärna aflägsnar djuret först medelst den ena af saxfötterna, som är
utomordentligt starkt utvecklad och hvars klor på sin skärande kant ega skarpa tänder,
de omgifvande fibrerna på den ände af nöten, der rothålet befinner sig. När detta
skett, borrar kräftan en af sina fina, spetsiga gångfötter in genom detta hål och vrider
derefter nöten omkring, till dess öppningen blir tillräckligt stor för att hon deri
skall kunna skjuta in sina stora klor, med hvilka skalet derefter lätt uppbrytes.
Dessa kräftors kött begagnas till föda, och det rikliga fett, som på grund af den
nämnda näringen bildas i djurens kropp och samlar sig under bakkroppen, står högt
i värde och finner användning dels i fast form såsom smör, dels såsom olja för
allehanda behof.
Hos de Egentliga långsvansade dekapoderna är bakkroppen icke blott
starkt utvecklad, så att den är lika lång som eller längre än framkroppen, utan bär
äfven på alla sex segmenten ett par fötter; det sista paret bildar, såsom vi redan
funnit hos kräftan, till sammans med bakkroppens skiflika ändstycke stjertfenan.
Till den första af hit hörande grupper, Pansarkräftorna (Loricata), räknas bland
andra Langusterna (Palinurus), af hvilka den Vanliga läng u sten (P. vidgaris,
fig. 212, b) i Medelhafvet förekommer allmännare än hummern, rnen äfven uppträder
norr ut till Storbritanniens kuster. Han skiljes lätt från hummern, om hvilken han
påminner till kroppsformen, genom första paret gångfötter, som hafva enkel klo,
samt genom de starkt utvecklade bakre antennerna, som äro längre än hela kroppen;
antennskaftets leder äro taggiga, och på den första af dem sitter en rund, hårig skifva,
hvilken vid ledens rörelse mot den fasta ring, som uppbär antennen, stundom
framkallar ett egendomligt knarrande ljud, erinrande om knorrhanens (Trigla).
Laugu-sten uppnår en längd af 40 cm.; hans naturliga rödvioletta färg öfvergår, om den
utsättes för direkt solljus, i en intensivt blå. Han uppehåller sig helst på stenig
botten bland hafsväxter, än på grundt, än på djupare vatten. Vid östkusten af
Adriatiska hafvet är langusten särdeles allmän och fångas der dels med nät, dels med
ljuster vid fackelsken. De under namn af Bladkräftor (Phyllosoma, fig. 211) be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
