Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
LEDDJUR. KRAFTDJUR. TIOFOTINGAR.
Hummern (Homarus vulgaris, fig. 212, a) liknar till sin form i de flesta
afseenden kräftan; det hoptryckta, mångtaggiga pannsprötet samt det smala, tandlika
bihanget vid de yttre antennernas bas äro de vigtigaste skiljemärkena. Han
förekommer visserligen från Medelhafvet upp till Storbritanniens och Norges kuster, men
kan sägas hafva sitt egentliga stamhåll vid de senare, der han framför allt på de
s. k. fiskbankarne utanför norska kusten utgör föremål för en mycket omfattande
och indrägtig fångst. Årliga förbrukningen af hummer i norra Europa uppskattas
till 5 å 6 millioner stycken, och dock synes denna starka åtgång uppvägas genom
djurets utomordentliga fruktsamhet. Honan lär nemligen lägga öfver 12000 ägg,
hvilka ända till tiden för ungarnes kläckning bäras omkring af modern; de fritt
simmande ungarne söka till och med i händelse af fara skydd under moderns kropp;
en stor del torde dock falla offer för sina talrika förföljare, såsom roffiskar m. fi.
Fig. 213. Räka (Palcemon serratus). Nät. st.
Att döma af den omständigheten, att på mycket stora humrar ofta träffas musslor
och långhalsar fastsittande, torde pansaret, när djuret hunnit högre ålder, antingen
blott efter långa mellantider eller ock icke alls ombytas.
En annan humraerart, som likaledes tillhör våra haf, är den genom sin smärtare
kropp och sina smalare, långsträckta saxfötter samt ljusröda färg utmärkta K ej s
ar-hummern (Nephrops norvegicus); han uppnår en längd af öfver 30 cm., är till
smaken finare än den vanliga hummern, men har vid våra kuster på grund af siii
sällsynthet knappt nämnvärd betydelse såsom föda; i de innersta delarne af Adriatiska
hafvet fångas han deremot i stor mängd och torgföres i Triest under namn af Scampo.
Den sista och formrikaste gruppen af de med lång stjert utrustade Dekapoderna
är Räkornas (Palcemoniformia), som utgöras af i allmänhet smärre kräftdjur.
Deras kroppsbetäckning är mindre hård än föregåendes, ofta böjlig. Vi vilja här
endast nämna tvenne hit hörande djur, bekanta genom sin massvisa förekomst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
