- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
249

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LANGSVANSAR.

249

den vidsträckta användning de hafva såsom föda. Den ena är fransmännens
»Cre-vette», engelsmännens »Shrimp», Crangon vulgaris, som är väl bekant äfven för den,
som vistas vid våra vestra kuster. Befinner man sig nemligen vid en långgrund strand
med ren sandbotten och betraktar uppmärksamt det djurlif, som här rör sig, skall man
snart, om ej på färgen (ty den liknar alldeles sandens), så på de hastiga rörelserna
upptäcka ett litet kräftdjur, plattare än den vanliga räkan, som för ett ögonblick pilsnabbt
skjuter fram genom vattnet och derpå lika hastigt
trycker sig ned i sanden, som det hvirflar upp
omkring sig; af det blekfårgade djuret, som
redan förut var svårt att upptäcka, synes nu
endast ögonen ofvan sanden och det kan på
detta sätt trotsa äfven den skarpsyntaste fiende.
Vid Englands och Frankrikes kuster utgör detta
lilla kräftdjur föremål för en lika omfattande
fångst som Räkan. Denna senare, som tillhör
slägtet Palcemon, utmärkes af en mera
hoptryckt och hög kropp än föregående samt har
en lång, tandad panntagg. Hon utgör ett af
de allmännaste djuren bland tången vid våra
hafsstränder, der hon genast drager till sig
uppmärksamheten genom de hopp eller ryckvisa
rörelser som hon gör vid minsta buller eller
för att undgå sina talrika fiender. Arterna
P. serrätas (fig. 213), liksom föregående kallad
»Crevette» af fransmännen, samt P. squilla
(vår vanliga räka), finna vid skilda kuster
vidsträckt användning såsom födoämne.

Till Dekapodernas ordning sluta sig tvenne
andra smärre ordningar, Stomatopodernas och
Scliizopodernas, derigenom att de ega rörliga,
skaftade ögon. Schizopoderna äro smärre,
mjuk-skaliga djur med 2 par käkfötter och 6 par
klufna simfötter. Mycket utbredda, i synnerhet
i Atlanten och Nordsjön, äro arterna af slägtet
Mysis *. Jemte andra smärre hafsdjur lemnar
en del schizopoder näring åt vissa af de stora bardhvalarne. Till stomatopoderna,
som endast tillhöra varmare haf, räknas Gräs hoppskräftor na (Squilla), af hvilka
den i Medelhafvet uppträdande 18 cm. långa Squilla mantis (fig. 214) är mest
bekant på grund af dess användning såsom födoämne. Djuren utmärkas af en kort
ryggsköld och en lång bakkropp, 5 par käkfötter och 3 par klufna simfötter.

* Särs, G. O., i »Carcinologiske Bidrag til Norges Fauna. I. Monographie över de ved
Norges Kyster forekommende Mysider. Kristiania 1870, 1872 och 1879».



Fig. 214. Gräshoppskräfta (Squilla mantis}.
Något förminskad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free