Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄLFOTINGAR.
255
I sammanhang med dolksvansarne må äfven omnämnas de utdöda Trilobiterna
(fig. 220). De talrika lemningar af dessa djur, som man funnit i de äldsta
jordlagren och som tillika äro de allra äldsta fossila leddjur man känner, sprida i sjelfva
verket föga ljus öfver deras verkliga natur och plats i systemet. Hvad som blifvit
bevaradt till vår tid, är endast de mera fasta öfre kroppsdelarne, nemligen ett hårdt, i
flera segment afdeladt skal. Af dessa segment var det främsta, som bar ögonen, mer
eller mindre tydligt afsatt från de följande samt stundom halfmånformigt eller
bag-böj dt. Genom två parallela längdfåror var skalet dessutom deladt i ett upphöjdt
midtfält och tvenne sidodelar. Ofta slutade kroppen i en större, sköldlik ändskifva
(pygidium). Liksom vissa nu lefvande kräftdjur (bland Isopoder och Copepoder)
hade en del Trilobiter förmåga att inrulla kroppen. Af mundelar, fötter m. fl. delar,
som tydligen varit svagare inkrusterade, har man deremot ej med säkerhet funnit
några lemningar, hvadan också en vigtig ledtråd saknas för att komma deras
ställning till nutida kräftdjur på spåren. Trilobiterna voro hafsdjur, som sannolikt
tillhörde kusterna, der de lefde till sammans i stora skaror; man finner deras lemningar
redan i de understa siluriska lagren i Böhmen, Sverige, Ryssland m. fl. ställen. I
den följande tidsperioden, stenkolsformationen, saknas de redan helt och hållet.
FEMTE ORDNINGEN:
Blacifoting-ar
Med de följande ordningarna plägar denna sammanfattas under den
gemensamma benämningen Entomostraca
(Hinn-k räf t or) i motsats till Malacostraca,
såsom de 3 först nämnda ordningarna kallas,
och äfven gent emot Gigantostraca eller
den nyss nämnda fjerde ordningen.
Hinnkräftorna äro i allmänhet helt
små, ofta mikroskopiska djur, med vanligen
tunn kroppsbetäckning, af enklare byggnad
än föregående och med ett vexlande antal
och form på kroppens bihang*.
Den förevarande ordningen utmärkes
af en oftast tydligt ledad kropp, som i de
flesta fall är betäckt antingen af en enkel
nedtryckt ryggsköld eller ock af tvenne
sidosköldar; i senare fallet är kroppen
hoptryckt. Det mest betecknande är dock
simfötterna, som äro bladlika, flikade, till antalet
minst fyra par.
Hos den första underordningen,
Gälfotingar (Branchiopoda), utgöra
simfötterna från 10 till 40 par, som bära säcklika Fig. 221. Apus. Nät. st.
* Redogörelse för skandinaviska hinnkräftor lemnas af W. Lilljeborg: »Om de inom Skåne
förekommande Crustaceer af ordningarna Cladocera, Ostracoda och Copepoda». Lund 1853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
