Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näringskanalen hänger som en slynga in i kroppshålan; magen (g) befinner sig vid
sjelfva böjningen på slyngan; ändtarmens mynning (c) ligger nära munöppningen.
Näringskanalen fäster sig endast genom ett strängformigt organ samt muskler vid
kroppsväggen. Hos fullt utbildade djur finnas vidare inom kroppshålan vanligen
tvenne grupper celler, utgörande de hanliga (t) och honliga (o) könsorganen. De
flesta mossdjur äro följaktligen samkönade, dock äro äfven könsorganen hos några
fördelade på olika individer; men förökningen sker äfven på könlös väg och då
allmänt genom s. k. knoppskjutning, hvarigenom kolonier bildas. Dessa kolonier ega i
hög grad vexlande former, i det somliga fritt höja sig från sitt underlag såsom trädlika,
mosslika eller gaffelgreniga bildningar, eller ock äro nedliggande och sluta sig
tätt till det föremål, på hvilket de sitta. Andra äro förenade till fina nät- eller
kråslika bildningar eller hafva utseende af blad, på hvilkas ena eller båda sidor
kapslarne öppna sig. Mindre i ögonen fallande äro de i sött vatten förekommande
formerna, som bilda ofta betydligt tjocka öfverdrag på hvarjehanda vattenväxter.
Ungefär 1700 utdöda och lefvande arter äro kända, af hvilka det vida
öfvervägande flertalet tillhör hafvet.
Fig. 233.
Cristatella mucedo. 2-faldigt förstorad.
Fig. 234.
Statoblast af Cristatella mucedo med tre unga djur, förstorad.
De flesta sötvattensbryozoer bilda en ordning, Phylactolæmata, hvars munöppning
är försedd med ett tunglikt lock. Tentaklerna sitta i tvenne rader på en
två-armad, hästskoformig munskifva. Djuren i kolonierna äro jemförelsevis stora och i
motsats mot hafsbryozoerna oftast alla likformiga; kapslarne stå i förbindelse med
hvar andra och bilda antingen greniga eller tjocka spongieliknande kolonier af fastare,
stundom hornartad, stundom lösare, genomskinlig beskaffenhet. På grund af dessa
sistnämnda egenskaper förekomma de icke i fossilt tillstånd. Familjen Cristatellidæ,
af hvilken slägtet Cristatella (fig. 233) förekommer i våra sjöar, är anmärkningsvärd
derigenom, att individerna äro förenade till fritt rörliga kolonier, på hvilkas yta de
höja sig i koncentriska kretsar. Koloniens undra sida tjenstgör såsom en krypyta,
som har förmåga att sammandraga sig. Rörelsen är ett långsamt krypande i rigtning
mot ljuset.
Ett för sötvattensbryozoer egendomligt förökningssätt är frambringandet af s. k.
statoblaster, linsformiga groddknoppar, omgifna af tvenne kitinskal, som ofta
ringformigt omgifvas af en valk, innehållande luftförande celler. Statoblasterna utbildas
om hösten och frigöras, när kolonien dör bort, hvarpå de öfvervintra i bottenslammet.
Om våren höja de sig upp till ytan förmedelst den luft, hvarmed de nämnda cellerna
då fylla sig, och här utvecklas ur statoblasten 1-3 (det senare hos Cristatella, fig. 234)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
