Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
BLÖTDJUR. HUFVUDFOTINGAR. TVÅGÄLADE.
längden till de andra armarnes spetsar utgör 30 cm.; dessutom äro de ej gröfre än
ett fint snöre utom mot änden, der de äro lansettformigt utbredda och bära
sugvårtor. Djuret förekommer under den vackra årstiden vid vindstilla i ytan på öppna
hafvet till sammans med maneter och andra ythafsdjur, med hvilka det
öfverensstämmer genom kroppens slemartadt genomskinliga beskaffenhet i förening med en fin
blå färgskiftning. Hos en annan vid Messina funnen art, L. vermicularis, är
genomskinligheten ännu större, och funnes ej de svarta ögonpunkterna, skulle den lätt
kunna undgå uppmärksamheten.
Hos andra närstående slägten, såsom Onychoteuthis, äro armarne försedda med
hornartade hakar jemte sugskålar, hvadan de fått namnet Hak-kalmarer. Närmast
beslägtadt med flera utdöda former är Post hornet (Spirula australisj. Det är bland
annat utmärkt af ett delvis i manteln doldt skal, som genom sin form - det är
spiralvridet i ett plan - och genom sin inre byggnad erinrar om de fyrgälacle
ce-phalopodernas. Af detta slägte äro tre arter kända, deribland en från Atlanten.
Vi hafva i den föregående framställningen af de tvågälade Cephalopoderna ej
nämnt något om skilnaden mellan kanen. Vid ett flygtigt påseende upptäcker man
Fig. 249. Hannar af Papperssnäckan (Argonauta Argo). A. med indragen, B. med fri s. k.
hectocotylus-arm. Nät. st.
-ej heller hos en stor del arter någon sådan skilnad; dock finnes en i många fall
svagt, i andra mycket tydligt framträdande egendomlighet hos hannarne, på hvilken
senare tiders forskning egentligen rigtat uppmärksamheten. Redan i fjerde
århundradet före vår tidräkning häntyder visserligen Aristoteles på detta förhållande, men
hans uppgift synes hafva missförståtts eller fallit i glömska. En af hannens armar
är nemligen till sin byggnad olik de öfriga. Tydligast framträder denna olikhet hos
Argonauta och några Odopws-arter; hos den förra är det den (från ryggsidan
räknadt) tredje venstra armen som är ombildad och når en vida större längd än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
