Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNIGLAR. ÖRONSNÄCKOR. VATTENLUNGSNÄCKOR.
297
Slägtet Testacella erinrar till sin kroppsform om Limax, men lunghålet och
tarmöppniugen befinna sig vid kroppens bakände och betäckas af en mycket liten
mantel, som innehåller ett ovalt skal med en liten vindling. T. haliotoidea (fig.
255) i södra Frankrike gräfver sig ned i jorden, der han lefver af daggmaskar. Nar
snigeln förnimmer, att en mask befinner sig i närheten, måste han genom
öfverrumpling söka bemägtiga sig den samma. Härför har också naturen utrustat honom
med ett synnerligt verksamt organ, nemligen en snabel, som förmedelst en stark
muskel kan utslungas och hvarigenom offret ögonblickligen gripes.
Den tredje familjen är Oronsnäckornas (Auriculidae). De tillhöra liksom
limnseiderna den andra afdelningen af lungsnäckorna, Basommatophora, hos hvilken
ögonen ligga vid basen af tentaklerna, som icke äro ihåliga. Öronsnäckornas skal
är spiral vridet, fast och tjockt; innerläppen har veck och tandlika utskott. Här må
nämnas den s. k. Regusnäckan (Scarabus imbrium), hvars förekomst på berg och
i det högre landet så väl som vid sjöstränder man velat förklara på det sätt, att hon.
under slagregn blifvit förd till högre belägna ställen af vinden. Sannolikare är dock.
EH^N
\>._^ » *
Fig. 255. Testacella haliotoidea. Nät. st.
att bergen utgöra hennes rätta hemort, emedan man der finner så väl stora som
små individer. Man känner af denna familj omkring 200 arter, af hvilka blott få
äro europeiska. Till de senare höra Dvergsnäckorna (Carychium), helt små, blott
några millimeter långa djur, hvilka, liksom familjen i allmänhet, lefva på mycket
fuktig, med mossa, löf och multnande trä betäckt mark.
Den fjerde familjen är Vattenlungsnäckornas (Limnceidce). Det slägte,
som gifvit familjen dess namn, är Damsnäckornas (Limncea), hvilkas kropp vanligen
är gulpunkterad och försedd med platta, tresidiga tentakler. Det högervridna skalet
är oftast tunt och genomskinligt; dess vindlingar tilltaga hastigt i omfång och den
sista utgör den vida största delen af skalet. De vistas helst och oftast i sött vatten
med dybotten, der vattenväxter af olika slag finnas. Man ser dem der krypa dels på
bottnen, dels på växternas stänglar och blad, ofta också hänga eller glida med
fotsulan vid vattenytan och med skalet nedåt. Den Stora da m snack an (Limncea
stagnalis, fig. 256, a) träffas ganska allmänt i stillastående vatten; skalet når en
längd af 6-7 cm. Damsnäckorna lägga sina ägg i perlbandslika eller ovala gytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
