Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
BLÖTDJUB. SNÄCKDJUR. FRAMGÄLADE.
Till de Täckskaliga snäckornas familj (Marseniadce) hör ett slägte,
La-mellaria, hvars skal är tunt, hornartadt, helt och hållet doldt i manteln. Vid våra vestra
kuster träffas ej sällan en art af detta slägte,
L. latens. Tvenne andra arter, L. perspicua och
L. tentaculata, som förekomma vid franska
kusten, äro kända for sin egendomliga förmåga
att ändra sin färg efter de föremål, på hvilka
de sitta. De uppträda vanligen på
sammansatta ascidier och likna i detta fall på ett
förvillande sätt dessa till färgen. Flyttas de i
annan omgifning, lära de, om också endast
småningom - ej plötsligt, såsom bläckfiskarne,
Fig. 263. Larv af Parasitsnäckan,
mycket förstorad.
hos hvilka vi ofvan anmärkt samma förmåga -, antaga samma utseende som
underlaget.
Till de kamgälade snäckor, som sakna andningsrör eller inskärning på skalet,
höra ännu tvenne föga artrika familjer, af hvilka Violsnäckorna (Janthinidae)
särskildt förtjena att uppmärksammas. Mest
känd är V i öl snäcka n (Janthina fragilis, fig.
264) med det tunna, blåaktiga skalet, som till
sin form erinrar om slägtet Helix. Hon är
köttätare och lefver pelagiskt, d. v. s. i öppna
hafvet. När djuret oroas, afsöndrar det en
purpurvätska för att uppgrumla vattnet
närmast omkring sig. Synnerligen egendomligt
är det s. k. »flötet», en samling blåsor, som
äro fästa på foten och medelst hvilka djuret
håller sig uppe vid hafsytan. Uppburen af sitt
»flöte» hvilar violsnäckan lätt på vattnet, utan
att dock vara prisgifven åt vind och ström, ty
hennes kosa bestämmes af en liten fena på
hvardera sidan af foten. Det inträffar sålunda
endast vid häftiga stormar att snäckan måste
gifva vika för öfvermagten och blir uppkastad
på kusterna. Man har funnit att djuret utan sin
blåsapparat ej kan hålla sig vid ytan och att
den samma är blott mekaniskt vidfåst foten,
vid hvars indragning blott en ringa del deraf
får plats i skalet.
Lacaze-Duthiers, som vid afrikanska
kusten haft tillfälle att iakttaga det lefvande
djuret, berättar om det samma följande:
»Starka nordveststormar hade drifvit en stor
mängd blåssnäckor till den sandiga stranden af hafsviken vid Lacalle, och jag fann
bland dem några, som ännu voro vid lif. Det intresserade mig högeligen att kunna
göra iakttagelser öfver dem, och sedan jag släppt dem i ett aqvarium med rent och
friskt vatten, kunde jag se huru de på bästa sätt sökte återställa sin af stormen och
bränningen skadade flytinrättning. I början såg jag till min förvåning, att alla de
Fig. 264. Violsnäcka (Janthina fragiles) ined
flötet, simmande med undra sidan vänd uppåt;
sedd från sidan och uppifrån. Nät. st.
1. flötet på fotens bakre, platta del. p. fotens
främre del. b, luftblåsa, c. fena. t. hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
