Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TÄCKSKALIGA SNÄCKOR. VIOLSNÄCKOR. VINDELTRAPPOR. PERSPEKTIVSNÄCKOR, 309
djur, som helt och hållet förlorat sina luftblåsor, stannade nere på bottnen, ehuru de
i öfrigt syntes fullt friska; huru några af de lifligaste förmedelst foten med
ansträngning kröpo upp på väggarna och uppnådde ytan utan att lyckas hålla sig qvar der
och slutligen hjelplösa föllo ned till aqvariets botten. Aldrig såg jag dem, såsom så
många andra snäckor, simma genom att vexelvis utvidga och sammandraga foten.
Möjligen är det annorlunda på öppna hafvet, men allt synes gifva vid handen, att
skal och djur äro för tunga för att kunna simma utan ’flötet’. Egendomligt är det
också, att djuren ganska snart dö nere vid bottnen.
De fåfänga ansträngningar som djuren gjorde för att komma till ytan eller laga
sin flytinrättning, föranledde mig att bringa dem i ett sådant läge, som de tycktes
eftersträfva. Liksom mina föregångare hade jag funnit att intet organiskt samband
tinnes mellan kroppen och den nämnda inrättningen, som helt enkelt var fäst vid
kroppen, och att följaktligen den inneslutna luften icke kunde vara utsöndrad från
kroppen, utan måste på mekanisk väg blifva instängd i blåsorna. Här gälde det
således att utfinna det medel, hvarigenom djuret vore i stånd att införa luft i de
särskilda blåsorna. Förloppet dervid kunde lätt iakttagas, om djuret var i färd med att
återställa och förstora sin flytapparat.
På foten kan man tydligt märka två skilda delar; den bakre, större, vid hvilken
flytinrättningen fäster sig, är platt, den främre är framtill afrundad och bildar med
sina nedåt omslagna kanter en kanal, som oupphörligt förändrar sin form. Det är
denna främre, rörliga del, som är verksam vid åstadkommande af flytinrättningeu,
hvilket tillgår på följande sätt. Den förlänger sig nemligen först framåt, böjer sig
derpå uppåt åt högra eller venstra sidan och omfattar med sin urhålkning
flyt-apparatens främre del, intill hvilken den tätt sluter sig. Det visade sig att foten,
under det den framsträckes ofvan ytan och böjer sig till sammans, omsluter en
luftblåsa, kring hvilken den afsöndrar ett slemhylle, hvarefter den trycker blåsan fast
vid de förutvarande, under det den sluter sig tätt intill dessa. Fotens rörelser
upprepas på samma sätt, och sålunda fogas blåsa vid blåsa. Det till en början mjuka
slemmet antager snart i vattnet en fastare beskaffenhet, och i detta tillstånd liknar
det en broskartad massa. Hela denna flytapparat är för öfrigt så bräcklig och utsatt
för så många faror, att djuren nästan alltid äro sysselsatta med att iståndsätta den
samma. En annan egendomlighet hos violsnäckan är, att hon fäster äggen i små kapslar
på ’flötets’ undra yta.»
Genom tungans beskaffenhet närma sig tvenne andra familjer violsuäckorna.
Den ena är Vindeltrapporna (Scalariidce), som äfven i våra haf företrädas af
några arter af Vincleltrapp-slägtet (Scalaria); bland dessa må nämnas Se.
communis. Skalet är hvitt, porslinsartadt, tornlikt utdraget och har täta, med tvärribbor
försedda vindlingar. Skalet af vissa utländska arter, såsom Se. pretiosa, der
vindlingarna ej beröra hvar andra, står högt i värde och kunde fordomdags af holländska
snäcksamlare betalas med flera hundra guideri. Djurets hufvud är utdraget i en kort
snabel, foten är liten, och ögonen sitta vid basen af de två långa och smala trefvarne.
Dessa snäckor äro köttätare och kunna afsöndra en purpurfärgad vätska.
Deri andra familjen är Perspektivsnäckornas (Solariidce), så kallade på
grund deraf, att nafveln på skalet är mycket vid, emedan vindlingarnas inre väggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
