Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKSNÅCKOR. VALDTHORNSSNÄCKOR. D ADEL SNÄCKOR. 311
ofta bland föremål, som hafvet uppkastat på stränderna, påträffa de drufklaslikt
gyttrade äggkapslarne af detta snäckdjar. Hvarje liten pung eller kapsel i denna
samling är ungefär af en ärtas storlek och af hoptryckt-rundad form; den är gulaktig
till färgen och af läderartad beskaffenhet. Dessa gyttringar fäster djuret på
hvarjehanda föremål på bottnen, såsom stenar, ostron, irästycken o. s. v. Till en början
äro kapslarnes väggar så tunna och genomskinliga, att man lätt kan iakttaga de i
dem inneslutna äggen. Hvarje kapsel innehåller det förvånande antalet af 600-800
ägg; så mycket märkligare är det förhållandet, att endast ett ringa antal unga snäckor,
4-12, utbildas i hvarje kapsel. Man har förklarat detta på det sätt, att det vida
öfvervägande flertalet af ägg aldrig kommer till utveckling, men tjenar som föda åt
de få, som utbildas till larver, så snart dessa erhållit mun och näringskanal.
Denna snäcka uppehåller sig i närheten af sandiga stränder, der hon
bemägti-gar sig vissa musslor, såsom kammusslor, Mactra- och Venus-arter m. fl. Detta sker
i regeln derigenom, att hon borrar sig in i musslan; kammusslan plägar hon
emellertid angripa genom att insticka sin fot emellan dess skal. Emedan hon dels är en
farlig fiende till ätliga musslan, dels användes som agn vid fiske, fångas hon allmänt
af fiskare.
Ett till samma familj hörande slägte, Purpura, företer samma egendomlighet
som Buccinum i afseende på utvecklingen. Endast ett
fåtal af de 500-600 ägg, som finnas i hvarje af dess
äggkapslar, kommer till utveckling, och de Öfriga tjena
till dessas näring. De hos detta slägte flasklika
kaps-larne äro fästa med ett kort skaft vid stenar eller
andra föremål. En långs Skandinaviens hela vestkust
allmän art är P. lapillus, som är ett utpregladt
stranddjur till sitt lefnadssätt och oftast träffas inom
området for ebb och flod (den i Norge s. k. »fj seren»).
Dess skal varierar - liksom alla inom detta område
lefvande blöt djurs - i hög grad så val till form som
tjocklek och skulptur. Formen är mer eller mindre
utdraget konisk med stor sista vindling; färgen är vanligen hvit. Liksom sina
sam-slägtingar utmärker den sig genom tröghet och långsamhet och kan i dagar, ja,
veckor förblifva sittande på samma ställe.
Några mindre arter, som lefva på solfjäderskorallen (Gorgonia flabéllum) m. fl.
närstående koraller i Vestindien, visa en ännu längre gående envishet att hålla sig
qvar på samma plats; likaså en på stenkoraller i Indiska hafvet lefvande form, P.
madreporarmn.
Tvenne med Purpura nära förvandta slägten, Magilus och RhizocJiilus, gå
ännu längre än den förra i samma rigtning. Från att vara fria, sätta de sig
nemligen fast och undergå derefter under tillväxten sådana förändringar i afseende på
skalformen, att deras närings- och lefnadssätt derigenom blir helt olika mot förut.
I spetsen för en annan familj, Dadelsnäckor (Olividae), stå Olivsnäckorna
(Oliva, fig. 266), hvilkas skal har stor likhet med porslinssnäckornas; det är nemligen
inrulladt, dock så, att vindlingarna, som åtskiljas af rännformiga fåror, äro tydliga
på den korta spiran. Skalets yta är glatt och glänsande, hvilket beror derpå, att
sidoflikarne på den ovala, breda foten slå till baka öfver skalet. Fotens främre del
Fig. 265. Tandrad på rifskifvan hos
a. Buccinum undatum, b. Murex
erinaceus. Förstorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
