Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAGGSNACKOR.
313
stickan doppade han i en slemmig vätska, som han erhöll från manteln af furpura
hcemastoma. Zoologen lät också teckna sina kläder med samma vätska och gjorde
dervid den iakttagelsen, att vid solstrålarnes inverkan en högst oangenäm och
genomträngande lukt utvecklade sig på samma gång en vacker violett färg framträdde.
Detta gaf uppslaget till närmare undersökningar, hvilka kröntes med den bästa
framgång.
Som bekant har man för länge sedan upphört att använda den af snäckor lemnade
purpurn såsom färgämne. Deremot känna vi genom grekiska och romerska författare
att purpurberedningen i gamla tider var en vigtig näringsgren och att till följd af
ämnets dyrbarhet endast de rika och förnäma kunde tillägga sig namnet purpurati.
Nu för tiden ser man endast på aflägsna öar och kuster en del fattigt folk färga sitt
linne med den outplånliga purpurn, som i forntiden, då de metalliska och andra den
’nutida kemiens färgämnen ännu voro okända, måste hafva egt så mycket större värde,
som sjelfva färgen och dess egenskap att ej urblekas framkallades af solen sjelf.
Egendomligt är, att purpurämnet, när man
tager det ur det organ, som afsöndrar det
samma, är hvitt eller blekgult. Utsättes det
deremot for solstrålarne, blir det först citrongult,
derpå gröngult, grönt och slutligen violett, som
mörknar mer och mer ju längre det utsättes
för solens inverkan. Den nyans af färgen man
önskar sig frambringas genom ämnets
påstryk-ning till olika tjocklek. För att uppsamla
ämnet, är man bäst betjenad af en något styf
pensel, med hvilken man afstryker det samma
från den ifrågavarande delen af manteln för att
omedelbart öfverföra det samma på det föremål,
som skall färgas. Purpurämnet är äfven i hög
grad tjenligt vid fotografering.
Det organ, der purpurämnet afsöndras, har
sitt läge i mantelhålan till höger om gälen;
det utgöres af en bandlik, gröngul körtel, som
vid bestrykning med penseln aflemnar en
slemmig afsöndring, färgämnet.
Då den parisiske naturforskaren förevisade sina teckningar och fotografier, sade
man: »det der är violett, men de gamles purpur var röd, den tyriska purpurn
blodröd». Och om man nu för tiden vill beskrifva den romerska purpurn, betecknar man
den som en lifligt röd färg, »som skulle framställas derigenom, att en cinnoberröd
botten täcktes med karmin». Man kunde således draga i tvifvel, huru vida
purpur-fårgen i sjelfva verket erhölls af nämnda snäckor, hvilkas afsöndring, som nyss
nämndes, är violett. Men granskar man de gamle skrifts tallarnes uppgifter, skall
man finna, att de väl kände till alla dessa fargöfvergångar, som sluta i violett, och
att den under namn af purpur kända färgen framstäldes genom olika blandningar
af afsöndringen från olika snäckor och deras fabriksmessiga behandling; styrkan och
glansen hos den violetta grundfärgen kunde till följd häraf vexla ganska betydligt.
En omtyckt blandning bereddes af Purpura- och Murex-arter och skattades såsom
amethyst-farg mycket högt. Det berodde dock mycket på modet, efter hvilket
färgaren hade att rätta sig. »I min ungdom», skrifver en romare, »användes den violetta
Fig. 267. Purpursnäcka (Murex brandaris),
utan skal. Manteln är uppskuren mellan
gälen (b) och purpurkörteln (p). Nät. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
