Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
BLOTDJUR. SNÄCKDJUR. FRAMGÄLADE.
purpurn, hvaraf skålpundet gälde 100 denarer (omkr. 77 kronor); kort derefter den
röda tarentinska. Sedan kom den tyriska dubbelpurpurn, som värderades till 1000
denarer skålpundet.» Kläder - s. k. dibapha -, färgade med den sistnämnda,
utgjorde den största lyx; de färgades två gånger, hvarigenom deras prakt och dyrbarhet
mycket förhöjdes. Ju längre man går till baka i forntiden, desto mer är violett den
förherskande färgen; ju mer man deremot närmar sig Plinii tid (80 efter Er.), desto
mer blir den röda rådande.
De Murex-arter, med hvilka Lacaze-Duthiers gjorde sina försök, voro Murex
’brandaris’, M. truncuhis och M. erinaceus; den sistnämnda tillhör Frankrikes
atlanter-kust. I afseende på purpurkörtelns byggnad likna de hvar andra fullständigt. Det
samma gäller äfven om de båda Purpura-arterna, P. hcemastoma och P. lapillus, af
hvilka den förra tillhör Medelhafvet, den senare Atlanten, äfven dess nordligaste
Fig. 268. Päronsnäcka (Pyrula decussata), a. ofvanifrån, b. underifrån sedd. Nät. st.
kuster, såsom ofvan nämnts. Sannolikt äro alla arterna af dessa båda slägten
utrustade med en dylik körtel. Granskar man Plinii beskrifning på de till färgning
begagnade snäckorna, så visar det sig, att de gamle kallade vårt nuvarande slägte
Purpura för Buccinum, vår Murex deremot för Purpura. Purpurfabrikerna voro spridda
öfver hela Italien och Grekland; en af de mest storartade fans i Rom, hvarest »Monte
testaceo» uppstod af skalen efter de förbrukade djuren.
Till de Murex-artade snäckorna hör vidare de formrika Spolsnäckorna
(Fu-susj. Hufvudet hos dessa är litet, och ögonen sitta på midten af de i en spetsig
vinkel sammanstötande trefvarne. Skalets spolform beror på den utdragna spiran
samt den långa kanalen för sifonen. Den vid de skandinaviska kusterna allmännaste
arten är Fusus antiquus, som förekommer på jemförelsevis grundt vatten i norra
Atlanten, deremot på djupare i den södra; andra arter, som komma denna nära, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
