Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÅGELSNÅCKOB. PORSLINSSNÄCKOR. 315
arktiska till sin utbredning. Äggen äro, såsom hos Buccinum m. fl., inneslutna i
kapslar - hos detta slägte utåt konvexa, inåt konkava - som äro förenade med
hvar andra i stora samlingar och sitta vidfåsta bottenklippor. Skalen af Fusus lära
på Shetlandsöarna användas till lampor.
Till samma familj hör ytterligare Päronsnäckan (Pyrula decussata, fig. 268), af
hvilken ännu för fyrtio år sedan endast skalet var kändt. På grund af skalets form
har hon äfven kallats Fikon snack a. Skalet utlöper nedtill i en kanal, har en helt
kort spira och släta vindlingar samt plattad pelare. Manteln visar ett egendomligt
förhållande, i det den är utbredd horisontelt, så att den med en bred, muskulös kant
omgifver skalets bas och följaktligen ligger i samma plan som foten, utan att slå sig
upp öfver skalet, såsom vanligen är fallet, der manteln är starkare utbredd. Genom
sin muskulösa beskaffenhet tjenstgör den också i sjelfva verket på samma sätt som
foten och lemnar sålunda exempel på ett organ, som genom förvandling och
afpassning fått en’helt annan uppgift än den vanliga. Betraktas djuret underifrån (b),
visar sig framom den nästan fyrsidiga foten ett litet kägelformigt hufvud med ett
par korta, kägelformiga tentakler, på hvilkas yttre sida ögonen äro belägna. Arterna
af detta slägte tillhöra dels Indiens, dels Centralamerikas kuster.
En annan afdelning har på grund af rifskifvans beskaifenhet fått namnet
Pil-t ung ad e (Toxoglossata), emedan tungan bär två rader långa, ihåliga, stundom med
hullingar försedda tänder. De hafva alla en lång snabel och lefva af rof.
Familjen Kägelsnäckor (Gonidce). - Främst må anföras Kägelsnäckorna
(Conus), bekanta för sin stora formrikedom och skalens skönhet. Skalet är inrulladt-
omvändt kägeilikt; spiran är oftast så kort, att den helt omärkligt skjuter utom sista
vindlingen. Mynningen utgöres af en smal längdspringa med enkel, rak ytterläpp
och spår till en kanal upptill. Häremot svarar foten, som äfven är lång och smal
och bär ett litet, nagellikt lock. Dessa snäckor lefva på slambotten på rätt betydliga
djup. Flera arter äro ätliga, och deras skal stodo fordom högt i värde i Ostindien
och äfven i Europa för de prydnader, som af dem förfärdigades.
Ännu artrikare är slägtet Pleiirotoma, som äfven företrädes inom Skandinaviens
fauna - i synnerhet den arktiska - af en mängd små former.
De återstående, genom en andningssifon utmärkta kamgälade snäckorna äro
Bandtungade, liksom de ofvannämnda med hel mynning försedda Litorina, Natica
ra. fl.; tungans rifskifva är nemligen långsträckt och försedd med 7 tänder i hvarje
tvärrad.
Familjen Porslinssnäckor (Cy pr fälda}. - Vi ställa här främst de allmänt
bekanta Porslinssnäckorna (Cyprcea). Hit hörande djur hafva ett ganska tjockt
hufvud med långa, smala, nära hvar andra sittande trefvare, vid hvilkas bas ögonen
sitta på yttre sidan. Manteln är mycket utbredd åt båda sidor och kan slås öfver
skalet, så att den till största delen eller helt och hållet betäcker det samma. En
följd häraf är, att skalet får en särskild glans, som i förening med dess lifliga,
brokiga färger har gjort dessa snäckor till de mest omtyckta i samlingar. Skalet har i
allmänhet en långsträckt, oval form och är inrulladt så, att den sista vindlingen
helt täcker de öfriga; mynningen är smal och lång med veckade läppar. I alla
länder, till och med bland råa folkslag, träffas dessa snäckor såsom prydnader i bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
