Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
BLÖTDJUR. SNÄCKDJUR. FRAMGÄLADE.
Skalet är halfklotformigt, undertill platt och utan nafvel; mynningen är halfsferisk.
Den Vanliga sim snäckan (Nerita fluviatilisj förekommer allmänt i floder och
bäckar på stenar och vattenväxter; hennes brokigt färgade skal med nätlika teckningar
är visserligen tunt, men af en hos våra sötvattenssnäckor ovanlig fasthet. Andra
arter af samma slägte förekomma i hafvet, och liksom i allmänhet af de djurslägten,
hvilkas arter delvis lefva i sött, delvis i salt vatten, finnas äfven af detta
brack-vattensformer och sådana, som visa stor förmåga att afpassa sig efter vatten af olika
beskaifenhet.
Den egendomlighet, som ofvan anmärktes om Buccinum och Parpura, att
nemligen endast få embryoner utbilda sig af de talrika ägg, som läggas, och att de förra
lefva på de qvarblifna äggens bekostnad, eger äfven rum hos Nerita fluviatilis.
Det i östra Asiens och Polynesiens floder inhemska slägtet Navicetta, med ungefär
18 arter, som i dessa trakter företräder vår Nerita, förtjenar på grund af skallockets
beskaffenhet vår uppmärksamhet. Det är nemligen doldt i foten och har sålunda
förlorat sin egentliga uppgift att tillsluta skalmynningen.
En familj, hvars ålder räcker ända till baka till stenkolstiden, är H vi rf ve
l-snäckornas (Trochida). Detta nämn passar visserligen blott för de slägten,
hvilkas skal är mer eller mindre tydligt koniskt, men öfvergångar från denna form till
en nedtryckt och nästan platt äro mycket vanliga, och något skäl finnes icke att
skilja de senare från de förra.
Till de egentligen snurrlika formerna
hör slägtet Turbo. Skalets omkrets är
alltid rundad och mynningen nästan
kretsrund; locket är tjockt, förkalkadt.
Fordom användes locken af T. rugosus m. fl.
tropiska arter på apoteken under namn
af »umbilicus marinus» såsom botemedel
mot halsbränna. Utom det att många
arter af dessa växtätande snäckor tjena
menniskan till föda, hafva de tjocka
skalen hos de större arterna ej ringa
betydelse i tekniskt hänseende. Deras
praktfulla perlemorlager användes bland annat
af kineserna såsom inläggningar i
lackerade möbler, skåp o. dyl. En sådan art är det Stora oljekruset (T. olearius),
som vistas i stor mängd i bränningarna vid Moluckernas klippiga kuster och till följd
deraf är svår att erhålla. Den vid Ostindien lefvande Pagodsnäckan (T. pagodus)
är mycket seglifvad; djuret uppehåller sig ofvan vattenytan på klipporna och
bestän-kes der endast af bränningen. Ett närstående slägte, Delphinula (fig. 271), utmärkes
af ett nedtryckt, kägelformigt skal med djup nafvel och kretsrund mynning; locket
är följaktligen äfven rundt samt tunt, hornartadt.
Ett vid Skandinaviens kuster genom flera arter företrädt slägte är Troclius,
som liknar Turbo till skalformen, men har fyrsidig mynning. Öfver 200 arter äro
kända från alla haf; bland de nordiska vilja vi endast omnämna den på samma gång
största och vackrast tecknade arten T. zizypliimis; ytterst allmänna vid Bohuslänska
kusten pä grundt vatten bland alger äro tvenne mindre, nedtryckt koniska arter af
Fig. 271. Delphinula laciniata, underifrån sedd.
Nät. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>