- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
322

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322 BLÖTDJUR. SNÄCKDJUR. FRAMGÄLADE.

De flesta skålsnäckor lefva i närheten af stranden, många inom det område,
som blottas vid ebben. Deras rörelser äro mycket långsamma, ofta träffas de en lång
tid på ett och samma ställe. Anmärkningsvärd är deras förmåga att hålla sig fast
vid klipporna, der de sitta. Réaumur har vid försök ådagalagt, att en vigt af
12-13 kg. behöfdes för att öfvervinna den motståndskraft, med hvilken den
Vanliga skålsnäckan (Patella vidgaris) håller sig fast vid sitt underlag. Han tillskrifver
denna hennes förmåga ett klibbigt ämne, som afsöndras; sannolikt medverkar dervid
dock i väsentlig grad ett lufttomt rum, bildadt under skalet vid fastsugningen. Väl
bekant är nemligen för den, som sökt lösgöra en skålsnäcka, att en hastig stöt från
sidan nästan ofelbart lossar skalet från klippan, under det man förgäfves bemödar
sig att, utan att skada skalet, lösgöra det samma, så snart djuret, anande en
annalkande fara, slutit skalets kant tätt intill klippan.

Den nämnda arten uppträder allmänt äfven vid vår vestkust, i synnerhet på de
yttre skären, der hon kläder klipporna i sjelfva vattenbrynet. Liksom andra
strandsnäckor, som vi i det föregående omnämnt, företer äfven denna betydliga vexlingar
till skalets form, tjocklek och skulptur, och vi hänvisa till hvad vi ofvan antydt vara
den sannolika orsaken till detta förhållande. Andra mindre arter af slägtet
förekomma vid våra kuster dels inom strandbältet, dels närmast under detta inom
tång-regionen, och visa ofta mycket lysande färger, i många fall i full öfverensstämmelse
med omgifningen. Så t. ex. träffas på vissa trakter af norska kusten en liten röd
art, P. virginea, mycket regelbundet bland röda alger, framför allt på stenar som
äro öfverdragna af dylika; skalen undgå på sådana ställen mycket lätt
uppmärksamheten.

Vid slutet af de framgälade snäckornas ordning vilja vi anföra en från de förut
nämnda i så hög grad afvikande grupp, att den till och med blifvit stäld såsom
särskild ordning vid sidan af de förra. Denna är Larvsnäckornas (Placophora)
med hufvudslägtet Chiton (fig. 273). Om också denna snäcka, betraktad ofvanifrån,
vid första påseendet liknar en platt, långsträckt-oval skålsnäcka - och med denna
familj blefvo larvsnäckorna förr sammanförda - så öfvertygar man sig dock genast
om den fullständiga olikheten dem emellan, först och främst i afseende på skalet.
Detta, som betäcker snäckans rygg, är nemligen sammansatt af åtta tvärplåtar, af
hvilka de främre taktegellikt betacka de bakre och hvilkas rörlighet tillåter djuret

*.

att rulla i hop sig liksom vissa gråsuggor. Öfver detta ledade skal utskjuter
mantelkanten, som antingen är glatt eller besatt med små knölar, fjäll eller taggar eller
ock afdelad i små kantiga vårtor. Foten erinrar om skålsnäckornas; egentligt hufvud
saknas, och man finner framför foten en nedåt rigtad munöppning, belägen på en
halfcirkelformig valk, som saknar ögon och trefvare. En vigtig afvikelse från de flesta
blötdjur är, att ändtarmen öppnar sig i den munnen motsatta kroppsänden. En rad
gälblad ligger på hvardera sidan baktill mellan foten och manteln.

Djuren äro skildkönade, och deras utveckling, som först iakttogs af professor
S. Lovén hos den nordiska Chiton marginatus, är i hög grad egendomlig och erinrar
på ett påfallande sätt om borstmaskarnes. Larvsnäckans embryo (fig. 274) visar sig
först (a) såsom en klotformig kropp af 0,8 mm. i tvärmått, som något framom midten
omgifves af en krans svängande cilier; ett knippe dylika cilier finnes äfven vid
den främre polen; strax bakom ciliekransen synas ögonen. På ett följande
utvecklingsstadium (b) visa sig åtta tvärgående valkar, såsom segment på djurets ryggsida,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free