Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENKELSKALIGA, BROSKSKALIGA, SPIRALSKALIGA VINGFOTINGAR. HUFVUDVINGFOTINGAR. 335
af fenornas framkant utgående utskottet (a), som slutar i tvenne flikar, är djurets
snabel. Den ligger under hvila eller när djuret simmar böjd bakåt och berör då
ofta fenorna på midten. Om djuret retas eller gör starka ansträngningar, höjes
snabeln och kan äfven långsamt rigtas framåt. Hela djuret, med undantag af den mörka
inelfsmassan, är genomskinligt; man upptäcker det derför endast genom dess rörelser
i vattnet.
En tredje skalbärande familj är Spiralskaliga vingfotingar (Limacinidae).
De hit räknade slägtena hafva ett åt venster spiralvridet skal af tunn, genomsigtig
beskaffenhet. Hos slägtet Limacina är spiran låg, hos Spirialis deremot utdragen,
konisk; båda hafva mimkanten nedtill utdragen. Af det förra förekommer den 4 mm.
höga arten L. arctica i otaliga massor i polarhafven och drifves af vind och ström
då och då ned mot norska Finmarkens kuster; djuret är mörkt violett eller
purpur-färgadt. Till saminans med den här nedan omnämnda Clio borealis lemnar arten ett
ej ovigtigt bidrag till vissa
bardhvalars - t. ex.
grön-landshvalens och
puckelhva-lens - föda. Af slägtet
Spirialis förekomma vid
Skandinaviens kuster tvenne arter
af på sin höjd Limacinas
storlek. Sp. retröversus har en
vidsträckt utbredning i
Atlanten, der dess egentliga
hem är öppna hafvet; vid
pålandsvindar och -strömmar
uppträder den emellertid
ofta, t. ex. vid Norges
nord-och vestkust, i oräkneliga
skaror, som på stora sträckor
grumla vattnet i ytan och
.....(L
f *
Eig. 285. Tiedsmannia neapolitana. Nät. st.
vid kusterna. Den blir dervid byte för åtskilliga hafsdjur, bland andra för sillen,
hvars magsäck ofta träffas fullproppad af dess skal. Djuret är väl bekant för Norges
fiskare under namn af »Krudtaat», och den sill, som vid fångsttiden närer sig af det
samma, anses i värde vida underlägsen den, hvars föda utgöres af andra djur. Har
nemligen den massa vingfotingar, som kommit i sillens mage, ej fullständigt upplösts
före dennas infångande, inträffar nemligen att de små djuren, hvilka ligga hermetiskt
instängda inom det af ett lock slutna skalet - och sålunda äfven under vanliga
förhållanden länge motstå matsmältningsprocessens inverkan - öfvergå i förruttnelse;
denna sprides derefter till omgifvande delar och gör följaktligen den sill, som fångats
under dylika omständigheter, oduglig för insaltniug.
Ett mindre antal vingfotingar (gruppen Gymnosomata) har en nakeu kropp
med tydligt hufvud; fenorna, som sitta bakom detta, äro skilda från foten.
Hos.familjen Hufvudvingfotingar (Clionidae) saknar den spolformig^
kroppen de med sugskålar försedda armar, som utmärka den följande familjen. Arterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
