Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 BLÖTDJUR. MUSSELDJUR. TVÅMUSKLIGA MUSSLOR.
nästan cylindrisk, och de i båda ändar afrundade skalen bära en mycket stark
öfver-hud. Såsom äldre lefver denna, liksom slägtets öfriga arter, inborrad i stenar,
koraller och äfven i tjocka skal af blötdjur. Hon tillhör följaktligen de s. k. borrande
musslorna, ehuru detta namn är allt annat än träffande, om det skall angifva det
sätt, på hvilket musslan tränger in i sina gångar. Stendadeln saknar nemligen, till
skilnad från de egentliga borrmusslorna, alla slags borrverktyg. Hela skalets yta,
särskildt framänden och framkanten, äro glatta och visa ej spår af tänder; de flesta
exemplaren träffas vidare inuti sina stengångar med alldeles oskadad öfverhud.
Äfvenledes saknas rifverktyg eller tänder på fot, mantel o. s. v. Under sådana
förhållanden har man måst söka förklaringen till djurets borrande förmåga i den upplösande
kraften hos någon afsöndring från djuret, ehuru man hittills ej lyckats påvisa dennas
ursprung och beskaffenhet.
Denna mussla har äfven vunnit ryktbarhet genom det bevis hon lemnat för
åsigten om landets höjning och sänkning. Vid Puteolis - numera Pozzuoli -
klassiska strand, ej långt från Neapel, skjuta tre pelare upp ur ruinerna af ett
Serapis-terapel. Vid 3 m. höjd öfver hafsytan visar sig på dem en nära 2 m. bred gördel
af borrhål, gjorda af stendadlar. Hela kusten jemte templet har följaktligen en gång
- ovisst på hvilken tid - varit sänkt djupt under hafsytan och sedermera» när musslorna
fulländat sitt verk, åter - sannolikt plötsligt - höjt sig till sin nuvarande nivå.
Slägtet Dreyssena (äfven kalladt Tichogonia) afviker från blåmusslan derigenom,
att på den nästan helt och hållet slutna manteln finnas blott tre trånga öppningar,
en för byssus, de båda andra motsvarande gäl- och analsifonen. Skalen äro likformiga,
3-sidiga, bucklorna ligga vid den spetsiga vinkeln. Bland de omkring sex nu
lefvande arterna har den europeiska Dr. polymorplia väckt en viss uppmärksamhet
under namn af »Vandraremusslan». Hon lemnar nemligen ett bland de lägre
djuren sällsynt exempel på en inom jemförelsevis kort tid försiggången utbredniug och
erbjuder sålunda från denna synpunkt särskildt intresse.
Kännedomen om Tysklands sötvattensmollusker daterar sig, med undantag för
några få arter, från senare hälften af förra århundradet; att ingen molluskkannare
från denna tid omnämner ifrågavarande mussla, tyder ganska bestämdt på, att hon
då ej lefde i de af dem undersökta vattnen. Man kände den samma endast från
södra Ryssland. Allt sedan 1825 förekommer hon dock ytterligt talrik i Frische och
Kurische Haff äfvensom många mil från hafvet upp i vissa större floder, der hon
uppträder i stora klungor med sin byssus vidfåst stenar eller andra musslor. Men
ungefär vid samma tid fann man henne också i Havel, ej långt från Potsdam, samt
i närgränsande sjöar i betydlig mängd. Några år senare, omkring 1835, fans hon
vid Påfogelsön, ej långt från Potsdam, och blef der besvärlig genom sitt uppträdande
i stora massor på pålar i vattnet.
Sedan denna tid har hon blifvit ytterst talrik i Havel och Tegelsee och på sista
tiden äfven visat sig i Spree, omedelbart vid Berlin. I Donau känner man henne
med säkerhet sedan 1824. Vid Rhens mynning iakttogs hon först 1826, men finnes
nu ända till Huningen och Heidelberg. Från Holland kan man spåra hennes
framträngande till norra Frankrike ända till Paris, och på sista tiden har hon äfven
vandrat in i Loire. I England känner man henne sedan 1824 först från Londons dockor,
sedan från åtskilliga floder, äfven i Skottland.
Sannolikt är denna vandring dock ej frivillig, utan får skrifvas på samfärdselns
räkning; de vanliga spridningsmedlen torde vara skepp och timmerflottar, och man
kan sålunda förklara hennes uppträdande inom närliggande flodområden. Då djuret är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
