Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 BLÖTDJUE. MUSSELDJUR. ENMUSKLIGA MUSSLOR.
lagtets alla arter lefva på sand- eller slambotten, i hvilken de kunna gräfva
sig ned med en förvånansvärd färdighet. För detta ändamål utsträckes foten och
dess spets neddrifves i den lösa bottnen. Spetsen böjes derpå hastigt åt sidan,
hvarigenom en fast hållpunkt vinnes. Nu drages hela organet fast till sammans,
hvarigenom djur och skal häftigt tryckas mot hålets mynning. Skalets undre kanter
pressa dervid sanden åt sidan. Fotspetsen drifves derpå åter 3-6 cm. djupare ned,
krökes å nyo, och ett nytt ryck göres. Musslan sjunker å nyo längre ned i den
ef ter gif van de bottnen, och samma rörelser upprepas åter, tills djuret kommit
tillräckligt djupt ned. Fotens sträckningar och sammandragningar följa med stor hastighet
på hvar andra. Om musslan är vid sin fulla kraft, så försvinner hon, när hon oroas,
nästan ögonblickligt i bottenslammet, och man får vara mycket snabb för att kunna
hindra hennes försvinnande, om man endast har sina båda händer till hjelp.
ANDRA ORDNINGEN:
(1WC o n o m y a r i a).
Här lemnas en öfversigt af hithörande familjer.
a. Sifoner finnas. Siphoniata ............................................. 10. Jette musslor (Tridacnidae,).
fi. Sifoner saknas. AsipTioniata.
1. Låskant med små tänder. Jemte den stora, nästan centrala
muskeln finnes en liten under skalbucklan ..................... 11. Fogelmusslor (Aviculidae).
2. Låskant oftast utan tänder.
* Skalen ej fjälliga, med öronlika utskott vid skalbucklan. 12. Kammusslor (Pectinidce).
** Skalen fjälliga, nästan alltid oregelbundna, det venstra
vidväxt ................................................................. 13. Ostron (Ostreidae).
Främst bland hithörande musslor ställa vi familjen J e 1 1 e m u s s l o r (T rid acnidcej.
Den närmar sig föregående ordning derigenom, att den i sjelfva verket eger tvenne
slutmuskler (fig. 303, c), som dock ligga så nära hvar andra, att de synas utgöra en
enda. På manteln finnas hos slägtet Tridacna tre öppningar, en större (d) framtill,
genom hvilken byssus (e) utträder, och två långt åtskilda vid undre kanten, af hvilka
den främre (a) är vattnets införsöppning, den bakre (b) är utförsöpp ningen. Skalen
hos detta slägte äro likformiga, oliksidigt triangulära, tjocka, ribbade; ribbornas
ändar passa in i hvar andra vid skalens tillslutande, likt stora tänder. Alla
Tridacna-arter tillhöra Indiska oceanen med Röda hafvet, Kinesiska hafvet samt Stilla oceanen.
Den största arten - för öfrigt den största af alla musslor - är J ett e musslan
(Tridacna gigas), som i många katolska kyrkor användes såsom vigvattenskärl och
som man i större museer vanligen finner särskildt uppstäld på en solid pelare.
Jettemusslan når 150 cm. längd. På utsidan äro skalen så öfverhöljda med
smuts, att man knappt kan få dem rena. Deras tjocklek går vanligen till en
tvärhand, ofta till öfver 15 cm.; musslans tyngd är på grund deraf ganska betydlig.
Sönderslås skalet, finner man att det är sammansatt af flera olika lager; det yngsta
af dessa skjuter alltid framom de öfriga och har en så skarp kant, att man kan skära
sig på den samma som på en knifsegg. Stor försigtighet är derför nödig vid
handteringen af det lefvande djuret. Vid Moluokerna och angränsande öar, der dessa
musslor nå sin betydligaste storlek, har man gjort den erfarenheten, att ankartåg
och linor, som råkat komma in mellan musslans skal, vid dessas hopslutande blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
