Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 MASKAR. RINGMASKAR. STJERNMASKAR.
små äggen läggas och omgifvas af ägghvita till ungarnes näring. Derpå tillslutas
de båda öppningarna på ägghylsan, hvilken sålunda bildar en kapsel (kokong) af ett
ekollons form och storlek. Efter 4-6 veckors förlopp utkrypa ungarne, som redan
hunnit en rätt betydlig utveckling, ur kokongen. Sedermera sker deras tillväxt mycket
långsamt, och först efter fem år hafva de uppnått sin fulla storlek. Redan på det
tredje året äro de dock användbara för medicinskt bruk.
Bästa sättet att förvara och uppföda blodiglar i större skala är att låta dem
lefva i en naturlig dam med gytjig eller lerig botten samt mjukt, klart och varmt
vatten, dock med tillräckligt till- och aflopp; i dammen bör vidare ej växa sådana
träd som al o. dyl., hvilka gifva vattnet en egendomlig smak. Derifrån måste också
aflägsnas alla roffiskar och större grodor, igelns naturliga fiender; och det samma
gäller äfven om vadare, sim- och hönsfoglar, råttor, sorkar, snäckor och musslor. Då
emellertid sådana naturliga dammar äro sällsynta, brukar man för blodigelodlingen
använda med konst anlagda s. k. blodigelkolonier. Det vigtigaste vid en dylik
anläggning är att sörja för ständig tillgång på vatten af nyssnämnda beskaffenhet.
Ar en lämplig plats funnen, gräfver man ett antal fyrkantiga grafvar om 3-4 meter
i qvadrat på ett afstånd af 90-120 cm. från hvar andra och betäcker bottnen med
ett 30 cm. tjockt lager af sammanblandad lera och dyjord. I midten af hvarje graf
gör man en ungefär 60 qvcm. stor fördjupning för att der lemna iglarne en sista
tillflykt under torra somrar. Der naturen ej sjelf sörjt for vattnets af- och tillopp,
gör man detta medelst trärör, hvilkas mynning täckes med fin silduk för att hindra
iglarne från att rymma. Man har vidare funnit, att iglarnes trefnad befordras
genom plantering i dammarne af en och annan videbuske och calmusplanta. För
djurens näring sörjes bäst derigenom, att man inkastar i dammarne småfisk och rom,
helst af den gröna vattengrodan, eller, i saknad deraf, blod. Grodrommen är
visserligen i och för sig oduglig såsom föda åt iglarne, men de hålla gerna till godo med
det ur den samma kläckta yuglet. Då vattnet i dessa kolonier aldrig är särdeles
djupt, gör man bäst att under vintern täcka dem med granqvistar och löf till skydd
mot kölden. Den medicinska blodigeln förekommer i de flesta Europas länder, bland
andra äfven de skandinaviska.
Vidt utbredd är äfven Hästigeln (Hcemopis vorax), som är mörkare, nästan
svart och saknar det för den förre utmärkande ryggbandet, men har en gul
sido-linie; hans kropp är mindre platt än den förres. I norra Afrika orsakar denna igel
fruktansvärda plågor för hornboskap och hästar, i hvilkas mun, svalg och struphufvud
han suger sig fast. Äfven en annan art, Aulostomtim gulo, som lefver af blötdjur,
är känd under namn af hästigel.
Bland snabeliglarne, som utmärkas genom sitt utstjelpbara svalg, må anföras
det i hafvet förekommande slägtet Pontobdella med cylindrisk eller framåt smalare
kropp, i båda ändar försedd med en häftskifva; det lefver på rockor.
TREDJE ORDNINGEN:
(Gr e p Ii y r e a).
Genom sin långsträckta, cylindriska kroppsform och sin tjocka, läderartade hud
samt sin stora förmåga att sammandraga sig erinra hit hörande maskar om sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
