- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
390

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

390 MASKAR. PLATTMASKAR. NEMERTINER.

FJERDE KLASSEN:

PLATTIASKAK (PLATYELMIA).

Utmärkande för denna klass är en oftast plattad kropp, som antingen är enkel,
oledad eller ock afsnord på tvären i en mängd på hvar andra följande afdelningar,
hvilka uppstått genom knoppning från en främsta afdelning (det s. k. hufvudet) och
slutligen ofta frigöras och föra ett sjelfständigt lif. Nervsystemet består i de flesta fall
af en öfver svalget liggande nervknut, som utsänder sidonerver bakåt; bukmerg saknas.
Stundom finnas enkla Ögonfläckar med eller utan ljusbrytande kroppar. Näringskanal
kan antingen helt och hållet saknas eller ock saknas dess bakre öppning. Med undantag
af den högst stående ordningen saknas äfven kärlsystem och särskilda
andedrägts-organ. De flesta äro samkönade djur, hvilkas utveckling ofta har att uppvisa s. k.
generationsvexling, förbunden med förvandlingar samt vandringar från en värd till
en annan, eller öfvergång från fritt till parasitiskt tillstånd eller tvärt om.

FÖRSTA ORDNINGEN:

(IX e m er t i n i).

Denna ordning omfattar maskar af långsträckt, oftast på buksidan plattad kropp.
De stå högre än öfriga plattmaskar bland annat derigenom, att de ega ett
blodkärlssystem, som består af ett rygg- och tvenne sidokärl, samt genom nervsystemets
utveckling. Till anfallsvapen ega dessa djur en egendomlig, i en öppning framom
munnen belägen snabel, som kan utslungas till 2/3 af djurets hela längd; tarmen är
rak och försedd med bakre öppning. På hufvudet ega de ofta två med cilier besatta
gropar. De äro med mycket få undantag skildkönade.

Nemertinerna äro till större delen hafsdjur, som lefva på slambotten under stenar;
de mindre arterna äro dock fritt kringsimmande; somliga förekomma till och med på
öppna hafvet. Ett fåtal lefver på land. De större arternas föda utgöres
hufvudsakligen af rörmaskar, hvilka de med snabeln framdraga ur rören; andra lefva
parasitiskt på krabbor eller på manteln och gälarne hos musslor; de sistnämnda (slägtet
Malacobdella) äro i bakre kroppsänden försedda med en häftskifva.

Hos en del nemertiner är snabeln beväpnad med en spetsig tagg. Till denna
afdelning (Enopla) hor slägtet Tetrastemma, som igenkännes på de i en fyrkant
ordnade mörka ögonfläckarne. Den här afbildade arten, T. obscurum (fig. 325), som
förekommer i Östersjön, är 2 cm. lång. Med sin beväpnade snabel sårar masken de
smärre hafsdjur, såsom märlor m. fl., som komma i hans närhet, och borrar sig
genom såret in i sitt byte, som småningom uppätes, så att t. ex. af ett kräftdjur endast
kitinskelettet återstår.

Den andra afdelningen (Anopla) saknar beväpning på snabeln. Hit höra de
större formerna, såsom slägtena Lineus, Carinella, Meckelia. En imews-art, L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free