- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
392

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

392 MASKAR. PLATTMASKAB. HVIRFVELMASKAR.

ligger deremot en framstjelpbar snabel, som påminner om nemertinernas, derför att
den är belägen i en från näringskanalen skild hålighet och endast tjenar till
anfallsvapen. I den tjockare bakre kroppsänden finnes en skarp, i en skida innesluten tagg,
hvilken tjenar såsom försvarsvapen. Hos ett annat slägte, Mesostomum, ligger
munnen ungefär midt på undra kroppssidan, och i dess hålighet befinner sig ett rundt
svalg, som gör tjenst vid födans gripande och utsugande. På öfversvämmade ängar
och i säfbeväxta dammar med lerbotten förekommer under våren och sommaren den
vid pass l cm. långa, genomskinliga Mesostomwm ETirenbergii. Under vanliga
förhållanden kryper han omkring på växtstänglarne eller simmar framåt under jemna,
vågformiga rörelser af de tunna kroppssidorna; oroas han härunder på något satt,
t. ex. genom sammanstötningen med någon vatteninsekt, så faller han in i häftigt
dallrande och slingrande rörelser, liksom en igel. När han vill fånga sitt byte, t. ex.
en vattenloppa eller musselkräfta, går han till väga på det sätt, att han böjer
kropps-ändarue mot hvar andra och samtidigt böjer in kroppens sidokanter, sålunda
omslutande sitt byte, som derpå utsuges. En cylindrisk, bakåt tillspetsad kropp med
trumformigt, muskulöst svalg, beläget bakom den närmare främre kroppsänden
liggande munnen, är utmärkande för de helt små Fö r£e,r-arterna, bland hvilka den
sällskapligt lefvande V. viridis är bekant för sin gröna färg, som framkallas genom
ett i dess öfverhud befintligt färgämne af enahanda beskaffenhet som växternas
klorofyll (bladgrönt).

Till den andra underordningen, Dendrocoela, höra Hvirfvelmaskar med
träd-likt grenig tarmkanal. De .ega ett muskulöst, ytterst uttänjbart svalg. Hos många

Fig. 326. En Planaria, femfalcligt förstorad.

på land och i vatten lefvande finnas hudkörtlar, som afsöndra ett till trådar
stelnande sekret, hvaraf djuret betjenar sig, t. ex. när det släpper sig ned från
trädgrenar på marken. Dendrocoelerua, som till största delen äro samkönade, förekomma
dels i sött, dels i salt vatten och på land.

Bland de i sött vatten lefvande märkes det med 2 ögon försedda slägtet Planaria
(fig. 326), hvars största art, Planaria lactea, som uppnår omkring 2 cm. längd,
liksom flertalet andra träffas under stenar, bland säf, under näckrosblad o. s. v.
På grund af djurets mjölkhvita färg framträder här vid påfallande ljus tydligt deri
mörkare greniga näringskanalen. Hos slägtet Polycelis finnas ögon i stort antal
(30-50), som bekläda kroppens framkant. Arten P. nigra, af l cm. längd, är
allmän i sjöar och stillastående vatten i allmänhet; P. cornuta uppehåller sig oftast i
rinnande vatten, företrädesvis kalla och skuggiga bergsbäckar.

Nära dessa stå de på land lefvande slägtena, under det hafsdendrocoelerna
äro mera afvikande, i synnerhet genom könsorganens byggnad. Till de förra höra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free