- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
402

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

402

TAGGHUDINGAR. SJOGURKOR.

höra de största vid vår vestkust på lerbotten förekommande sjögurkorna, den större,
röda H. tremula och den mindre, hvitaktiga H. intestinalis. En i Adriatiska och
Medelhafvet allmän art, Rörholothurian (H. tubulosa), når den betydliga längden
af 30 cm. och derutöfver.

Till samma familj som Holothuria hör äfven slägtet Stichopus, hvars
ambula-cralfötter äro ordnade i tre långs den platta buksidan löpande rader. Vissa arter af
detta slägte, t. ex. S. naso, som förekommer i hafvet kring Filippinerna, tillvaratagas
af infödingarne på dessa öar och beredas till det under namn af trepang (biche de
mer, balate) kända födoämnet, som uppköpes och användes af kineserne. Beredningen
sker derigenom, att djuren först kokas i salt vatten, omedelbart efter upptagandet
från hafsbottnen, och sedan man sorgfälligt undvikit att utsatta dern för luften, emedan

de i sådant fall under krampaktiga vridningar
befria sig från huden och blifva obrukbara.
Derpå kokas de i sött vatten och torkas.
Torkade utgå de i handeln, och deras
slutliga anrättning tillgår på det sättet, att
deras yta först fullständigt rengöres, hvarpå
det yttersta kalkförande hudlagret borttages
och djuret derefter uppmjukas genom att
nedläggas i sött vatten under ett par dygn.
Derigenom uppsvälla de och antaga en
smutsgrå färg. Efter flere gånger upprepad
tvättning och sedan man sorgfälligt aflägsnat
inelfvorna och all sand o. dyl., skäres huden
i små stycken, som ätas i starkt kryddade
soppor eller till sammans med andra rätter.
De likna hvitaktiga slemklumpar och skola
lika litet som de ätbara fogelbona hafva
någon bestämd smak. Mindre värdefull är
den trepang, som erhålles af vissa i samma
trakter lefvande Holothuria-arter, såsom H.
åtrå, H. impatiens, H. vagabunda. Det sätt,
som användes för dessas beredning, afviker
i vissa afseenden från det nyssnämnda.

De nu anförda slägtena tillhöra alla den

grupp, som man kallat Lungholothurier på grund deraf, att i deras ändtarm
in-mynnar trädlikt förgrenade organ, de s. k. vattenlungorna, som från kloakrummet, i
hvilket tarmen öppnar sig, fyllas med vatten. Antalet dylika organ vexlar från två
till fyra. Hos Stichopus, Holothuria m. fl. omspinnes den venstra lungan af ett
kärlnät, som står i samband med ryggsidans blodkärl.

Hos en annan grupp saknas deremot ej blott lungor, utan äfven
ambulacral-fötter. Till denna hör det samkönade slägtet Synapta (figg. 333, 334), som är företrädt
äfven vid våra kuster. Dess hud innehåller stora, 2-tandade kalkankare (fig. 334, c),
som med sitt skaft (d) äro infogade (e) i en af hål genombruten skifva (b). Dessa
ankare tjenstgöra såsom fasthakningsorgan. En art af slägtet, S. digitata, har i det
föregående blifvit omnämnd såsom värd åt den egendomliga parasitsnäckan Entoconcha
Miitteri. Ett omnämnande förtjenar äfven dessa sjögurkors förmåga att stympa sig,
i det genom häftiga muskelsarnmandragningar en större eller mindre del af bålen

Fig. 334. a. Sjögurka (Synapta inhcerens). 2/3 af
nät. st. b, c, d, e. Kalkstycken i dess hud,
förstorade; d är den ännu starkare förstorade
skaftänden af c. e visar b och c i deras naturliga läge.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free