- Project Runeberg -  Djurens lif / De ryggradslösa djurens lif /
432

(1882-1888) Author: Alfred Edmund Brehm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

432 NÄSSELDJUR. KORALLPOLYPER.

på de större djupen, är för dessa säregen och, om den tänktes förflyttad nära ytan,
ej skulle kunna fortlefva under de helt olika lifsförhållanden, som der göra sig
gällande. Den förste, som gifvit en tillfredsställande förklaring öfver dessa
korallbildningar, är Darwin, hvilkens åsigt i hufvudsak bekräftats af Dana och än i dag eger
giltighet. Till grund för sin förklaring lägger Darwin det från många trakter af
jordklotet bekanta förhållandet, att landet undergår långsamma höjningar eller
sänkningar, en teori, som visat sig kunna tillämpas äfven på de af korallref omgifna öarna.
Då nemligen den lefvande delen af ett korallref icke når under 28-36 m., den
djupgräns till hvilken dess arter synas gå, men refvets hela djup (höjd) kan uppskattas
till 300 m., kan detta finna en rimlig förklaringsgrund endast uti den sänkning, som
småningom egt rum af bottnen, på hvilken refvet är uppfördt. Tänker man sig nu
en ur hafvet uppskjutande klippö, omgifven af ett gördelref, så småningom sänka sig,
bygga korallerna allt fort upp mot ytan på samma gång stranden allt mer aflägsnar
sig, hvarigenom ett s. k. dam- eller barrierref med innanför varande kanal
uppkommer. Fortfar sänkningen, så att klippöns topp slutligen försvinner under ytan, är
dermed atollens eller korallöns jemte lagunens tillkomst förklarad. Hafsströmmar
och vågor hafva under tiden verksamt bidragit att på korallrefvet hopa hvarjehanda
föremål, hvarigenom slutligen en fast mark bildas, som hufvudsakligen genom samma
krafters verksamhet erhåller äfven sin växtverld.

Förekomsten af korallref beror för öfrigt på en förening af gynsamma
omständigheter. På Amerikas vestkust saknas de, sannolikt derför, att den från polarhafvet
kommande kalla hafsströmmeii nedsätter temperaturen i dessa trakter. Först vid ön
Ducie börjar Stilla oceanens korallregion, som söder om eqvatorn sträcker sig till
Nya Hollands östra kust och norr ut når sin högsta utveckling i Karolinernas
arkipelag. Äfven kring Marianerna och Filippinerna är hafvet rikt på koraller. I vester
uppträda de i mängd vid Lakediverna och Malediverna, kring Mauritius och
Madagaskar samt öfver hufvud från Mozambiquekanalens norra mynning till Röda hafvet.
På Afrikas vestkust finnas inga större ref. Vid Amerikas östra kust är hafvet från
Barbados och Martinique till Yukatan, Florida och Bahamaöarna en skådeplats för
koralldjurens stilla men. betydelsefulla arbete.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:44:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brehm/ryggrad/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free