Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 SVAMPDJUR. TBÅDSVAMPAB.
Bland kiselhornsvamparne plägar äfven anföras det enda i sött vatten lefvande
svampslägtet Spongilla. Den i stillastående och flytande vatten förekommande S.
fluviatilis bildar dels ett grönt eller färglöst öfverdrag på stenar och vattenväxter,
gamla pålar och bryggor, dels utgör den knöl-, skorp- eller grenlika bildningar på
bottnen. Spolformiga kiselnålar bilda ett temligen fast nätverk och en del skjuter,
i synnerhet vid svampens upptagande ur vattnet, upp öfver svampens yta och gifver
den samma ett fintaggigt utseende.
Hornsvampar (Ceraospongice). - Dessa utgöras af greniga eller ock
utbredda, stundom tjocka och hvälfda svampar med en fastare stomme af horntrådar,
bland hvilka för öfrigt anträffas kiselkroppar och sandkorn, bådadera inkomna utifrån.
Hit höra de i handeln förekommande Tvättsvamparne (Euspongia), hvilka
emellertid endast utgöra den skelettartade stommen, som återstår sedan de mjuka, klibbiga
delarne, som utfylla maskorna och kanalerna, aflägsnats efter upptagandet. De saknas
helt och hållet inom de kalla och nordliga tempererade hafven. I Medelhafvet och
Adriatiska hafvet förekommer deremot svampfiske i stor utsträckning. Vid syriska och
grekiska kusterna bedrifves detta fiske på följande sätt. Hvarje segel- eller roddbåt
är bemannad med fyra dykare och en medhjelpare. Dykarne äro nakna, hafva ett nät
om halsen för att deri nedlägga bytet, och taga en vid en lina fäst sten i händerna,
när de dyka ned. Medhjelparen låter linan glida ut, tills dykaren hunnit bottnen.
När denne ej längre kan uthärda der nere, rycker han i linan och blir genast
upphalad. På dalmatiska och istriska kusten dyker man ej ned efter svamparne, utan
upphemtar dem medelst ett ljusterliknande redskap, försedt med fyra uddar och ett
skaft af från 6 till 12 m. längd. I hvarje båt finnas två personer, af hvilka den ene
sköter båten, den andre ljustret (se fig. 364). Af vigt är, att vattenytan under
dylikt fiske är lugn, på det att svamparne skola kunna ses tillräckligt tydligt. Är hafvet
upprördt, stillas ytan derigenom, att nian utkastar små kiselstenar doppade i olja.
Härigenom betäckes ytan på flera qvadratmeters vidd af ett fint oljelager, tillräckligt
att lugna vågorna, om dessa äro små. De upptagna svamparne knådas och pressas
mellan händerna tills deras svarta ytterhud och all mellan trådarne befintlig substans
aflägsnats, hvarefter de endast behöfva en öfversköljning med ljumt vatten för att
blifva användbara.
Slemsvampar (Myxospongice) äro mjuka svampar, som sakna allt slags
skelett och utgöras af en slemartad, genomsigtig grundväfnad, som genomsättes af
trådsträngar. Halisarca Dujardinii förekommer i Nordsjön och bildar hvita öfverdrag
på bladtång (Laminarier).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
