Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
URDJUR. ROTFOTINGAR.
bildningar (ex. radiolarierna), eller ock såsom enkla eller i kamrar afdelade skal med
af fina hål genomsatt vägg och med en större öppning (ex. foraminifererna).
Genom den sistnämnda öppningen liksom ock genom de talrika porerna i skalet
utträda de fina sarkodtrådarne (pseudopodierna), förmedelst hvilka upptagandet af
näringsämnena sålunda försiggår utanför skalet.
Rotfotingarne äro till större delen hafsdjur, som genom sina skal bidraga till
bildningen af hafssanden och till och med till aflagring af mägtiga skikt. En mängd
fossila former äro kända ända från de äldsta perioderna af jordens utveckling.
Radiolarier. – Dessa rotfotingar utmärkas deraf, att kroppen innehåller en
membranös och porös kapsel (s. k. centralkapsel), som omsluter den inre sarkoden,
en seg, slemmig protsplasma med blåsor och korn samt fett- och oljedroppar. Den
yttre, kapseln omgifvande sarkoden utsänder åt alla håll enkla eller greniga och med
hvar andra kommunicerande pseudopodier. Endast få arter sakna kiselskelett, som
antingen ligger helt och hållet utanför centralkapseln eller ock sträcker sig in i
denna. I sin enklaste form utgöres detta skelett endast af små spridda kiselnålar;
i andra fall uppträda ihåliga taggar, som äro strålformigt anordnade kring
medelpunkten; slutligen förekomma enkla eller sammansatta nätlika eller gallerformiga
bildningar af vexlande skapnad, såsom hjelmar, runda kapslar o. s. v. Från dessas
yta kunna vidare utgå kiselnålar eller spetsiga utskott.
Radiolarierna äro hafsdjur, som dels förekomma fritt simmande i ytan, dels ned
till de största djupen. Förtjensten att hafva uppdagat det senare förhållandet
tillkommer Challenger-expeditionen, och Wyville Thomson yttrar härom följande:
»Radiolarierna visa ett från foraminifererna afvikande lefnadssätt. På ett djup af 1800
m. äro radiolarierna talrikare än vid ytan, och en och samma art når betydligare
storlek på djupet än i hafsytan. Flertalet djuphafsformer saknas emellertid helt och
hållet i de öfra vattenlagren. På detta sätt lefvande organismer – man har
nemligen alla skäl att antaga, att de uppträda från ytan ned till de största djup –
kunna lätt tänkas mägtigt bidraga till bildningen af aflagringar på hafsbottnen.
Också påträffades en aflagring, som nästan helt och hållet bestod af lemningar efter
dessa djur och som Murray derför kallade radiolariaslam.»
En del radiolarier lefva ensamma, andra i kolonier, som ega flera centralkapslar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
